Søgningsresultat

Stockholm, stentr. hos Gjöthström & Magnusson, [1829]. Folio. 36 x 26 cm. 24 litograferade planscher, varav 6 kolorerade. Komplett. Helt litograferat tryck. Utgavs som 6 häften utan titelblad eller text. Bygger på skisser utförda 1816-29. Samtida nött skinnryggsband med häftesomslag monterade på pärmarna, frampärmen med titeltryck och vinjett. Planscherna i tämligen gott skick trots ställvis obetydlig fingersmutsning och skrynkling, något enstaka kantriss och smärre fläckar på baksidan av några planscher. Proveniens: Namnchiffer daterat 1830 i bläck på främre fribladet, uttytt i blyerts "G. W. Palm". Senare namnteckning "U. Otterstedt 1950" på främre spegeln. Winqvist (1972), sid. 123-6 i textdelen & G 79-102 i bilddelen. Mörners Reseminnen är hans första litografiska album efter återkomsten till Sverige, och utgör det tidigaste svenska resealbum inom genren "voyage pittoresque" där intresset i första hand är inriktat på människor och med en mer realistisk än pittoresk lokalfärg. Winqvist uppmärksammar hur illustrerade verk av olika slag började bli ett viktigt inslag på borgerskapets salongsbord, och att Mörners två första album efter hemkomsten till Sverige fyller de båda viktigaste behoven: dels resebilderna från främmande länder i "Rese minnen från Frankrike Tyskland och Italien", dels den välbekanta hemmamiljön i "Stockholmska scener" följande år. - - - "Memories from Travels in France, Germany and Italy", album of lithographs by Swedish count Hjalmar Mörner (1794-1837). Stockholm, Gjöthström & Magnusson, [1829]. Folio. 36 x 26 cms. 24 lithographs, 6 of which are hand-coloured. Issued in 6 instalments with no title or text, based on drawings from the years 1816-29. Complete. Contemporary calf-backed boards with the original printed wrappers covering the sides, worn. Plates rather fine despite some very slight finger-soiling and creasing, a few very short tears and stains to verso of a few plates. Provenance: Initials in ink of artist Gustaf Wilhelm Palm dated 1830 on front flyleaf. Later ownership inscription "U. Otterstedt 1950" on front pastedown. - - - Hjalmar Mörner was a Swedish military man, one of the most talented draughtsmen among the many "artist soldiers" of his time. Having received an artistic training aimed at drawing military maps etc., Mörner spent many years away from Sweden, in Italy, England and France, where he died in 1837. In England he published two rare albums, "Miscellaneous Sketches of Contrasts" (1831) and "Humourous Sketches" (1832), greatly influenced by the English caricaturists.

Olja på duk. Osignerad, med påskrift på spännramen: "Fredrique Hyltén / född Berencreutz / Måladt af Zoll omkr. 1850 / Jkpg." 15,3 x 12 cm. Förgylld originalram. Proveniens: Rullesås gård, Sandhem (Mullsjö, Jönk.). Föreställer Christina Fredrika Hyltén, née Berencreutz (född i Småland 1820 och död som änka i Stockholm 1891), gift 1844 med grosshandlaren Ferdinand Hyltén (Romeleds socken, Vg 1805-1861 Jönköping). - - - Det fina och anspråkslösa porträttet får mycket av sin karaktär av den något förskjutna komopositionen och föremålets öppna, forskande blick. - - - Original oil painting by Swedish artist Kilian Zoll (1818-1860), a portrait of Fredrique Hyltén, Jönköping, Småland. Original gilt frame. Condition is very fine.

Blyertsteckning, utförd omkring 1825. En krumelur under bilden utgör möjligen en ngt otypisk signatur. 26,5 × 39,5 cm. Bladet ställvis lätt småfläckat. / Proveniens: Einar Perman till c. 1992 (såld på auktion). Möjligen identisk med den teckning (med antalet figurer felaktigt angivet till sju i stället för åtta) som beskrivs av [Henryk Bukowski] i Förteckning öfver en samling gouacher, aqvareller och handteckningar af skandinaviska mästare, Stockholm 1873, sid. 24, nr 368: "Scen från Rom: grupp af 7 figurer, knäböjande för en procession". / Litteratur: Margareta Winquist: Hjalmar Mörner, kosmopolit, folklivsskildrare, litograf, Stockholm 1972, jfr textdelen s. 71-73, bilddelen s. 11-12. - - - Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 40 x 50 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram från Stockholm ram. Hjalmar Mörner hade kommit till Rom redan 1818, och guidade bl. a. Per Ulrik Kernell på Forum nästan omedelbart efter dennes ankomst till Rom i mars 1823. Kernell, som upplevde staden med "pilgrimens andakt" (Paul Fröberg) berättar kortfattat om besöket på Forum i de reseanteckningar som trycktes året efter hans tragiskt tidiga bortgång redan 1824. - - - Om motivet och de målningar som blev resultatet av denna och andra teckningar skriver Margareta Winquist: "Forum Romanum med folkgrupper av olika slag, särskilt i bygdedräkter, hör till de motiv man ofta finner i de grafiska vedutorna av t. ex. Pannini, Piranesi, Riccardelli, Rossini, liksom hos Hubert Robert och i oljemålningar av tyskarna Koch, Catel m. fl. Man kan också nämna skotten Andrew Wilson (1780-1848) och dansken Eckersberg." - - - "Samma år [1825] i juni skriver Mörner, att han 'funderar nu på en ny Tafla föreställande Campo Vaccino eller Forum Romanum med åtskilliga grupper...'. I december meddelar han att han håller på med 'en Tafla åt Baron Henning Wrangel föreställande Campo Vaccino eller forum den skall hemsändas i vår, och vill ägaren den skall komma på Stockholms Exposition, få se huru det lyckas'. Ännu i mars 1826 arbetar han på målningen. Tavlan befinner sig nu på Ovesholms slott i Skåne. I Linköpings Museum finns en variant som är signerad men inte daterad. En teckning på Nationalmuseum är en studie till målningarna. - - - Motivet visar Forum sett upp emot Senatshuset. Något till vänster domineras bilden av Castor och Pollux-templets tre kolonner, till höger Septimus [!] Severus' triumfbåge, Phocaspelaren samt kolonnerna från Saturnus och Vespasianus-templen. Till vänster kommer en procession med präster ut ur kyrkan St. Maria Liberatrice. (Kyrkan blev 1900-1901 riven i samband med utgrävningar och uppbyggandet av rampen till Palatinen). Grupper med folk från landet i sina dräkter ses knäböja inför processionen; en grupp som man ser snett framifrån syns bortom kyrkan framför de tre höga tempelkolonnerna, en andra som syns snett bakifrån befinner sig i mitten av dukens främre parti och en tredje, sedd rakt bakifrån, är placerad mellan processionen och betraktaren. Ett kullvräkt kapitäl och några brutna kolonner ligger i förgrunden. Via Sacra kantad av höga träd sträcker sig snett in i bilden till höger och i trädens skugga syns en herde med sina får (Ovesholms version) resp. en kardinal med sällskap (Linköpings version). Mycket talar för att målningen i Linköping är en studie till den beställda tavlan. Den är målad på pannå, mindre till formatet och ej så utförd i detaljerna av figurerna som Ovesholmstavlan. [...] Målningen på Ovesholm verkar mer genomtänkt än den i Linköping. Den geometriska strängheten mjukas emellertid upp av en rikare skuggning. Figurerna har utformats med större inlevelse t. ex. modern som ser ner på sitt barn, den vithåriga herden i främre gruppen, herden med fårahjorden som kommit i de spatserande kardinalernas ställe." Study for the artist's painting Campo Vaccino / Foro romano, compled in two versions c. 1826. Graphite on paper. Undated. Mörner stayed in Rome for about 10 years from 1818. 100% cotton rag matting, 40 x 50 cms. NB: Unframed, photographed with frame.

Akvarell. Benämnd "På Lofön. d. 24 julii 1869" samt signerad "GW. / 69" på var sida om en tecknad palm. 33,6 x 24,8 cm. Bladet lätt blekt. - - - Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 50 x 40 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram från Stockholm ram. Efter att Palm återkommit till Sverige 1852 efter många år i Italien var han bosatt i Stockholm och verksam som lärare på Konstakademien. Han reste bl. a. i Dalarna, Norrland och till Gotland, men många av hans motiv är från Stockholm och dess omgivningar. Sommaren 1869 hyrde Palm några rum på Lovön av "gamla mamsellerna Norstedt" på deras lantställe "Lugnet" nära Drottningholm. Vistelsen resulterade utöver denna akvarell bl. a. i en teckning föreställande själva huset (Lindgren sid. 166) och en utsikt målad i närheten (nr. 409 i verkförteckningen). Ibland finns storheten i det lilla, som i denna verkligt rofyllda naturscen. Under Palms tidigare år var träden cypresser. - - - Group of trees with birches, Lovön, Stockholm (Sweden). An original plein-air watercolour by Swedish artist Gustaf Wilhelm Palm (1810-1890), signed and dated July 24, 1869. Lightly faded but fine. Lovön is the island near Stockholm where Drottningholm castle is located. Palm rented a few rooms on the island in the summer of 1869, painting and drawing. 100% cotton rag matting, 50 x 40 cms. NB: Unframed, photographed with frame.

Akvarell. Osignerad och odaterad. 14,7 x 10,7 cm. Med några skavmärken längs kanten. Ungefär samtida ornerad metallram, ny syrafri passepartout (bomullskartong), uv-glas. / Proveniens: Carl Ulrik Palms (1864-1954) samling. / Litteratur: Anders Lindkvist, Anna Nordgren - en kosmopolit på sekelskiftets konstscen (2016), avbildad sid. 168 (bild 80). Möjligen porträttstudie för en helfigurmålning i olja från 1878 (66 x 50 cm), "Handarbetande dalkulla". Snarlika bilder av en ung dalkulla finns även i "Psalmen" (1883). Anna Nordgren hörde till undertecknarna av Opponenternas skrivelse till Konstakademien 1885 och var en resande konstnär, som i flera år bodde utomlands och bl. a. målade på engelska landsbygden, på Irland, i Frankrike och i Holland. Hon tillbringade 16 år i England och intog där en framträdande plats bland de engelska konstnärinnorna samt ställde ut flitigt på Royal Academy (1890-3, 1895-6 och 1899). Hon hade dessutom separatutställningar på Clifford's Gallery i London 1894 och 1897. Vid sekelskiftet flyttade Anna Nordgren hem till Sverige, där hon bodde och arbetade i Göteborg, Lund, Stockholm och slutligen Skara i sin födelseprovins Västergötland, där hon gick bort 1916. Hon hade då inte deltagit i några utställningar de sista åren. - - - I Nordgrens svenska arbeten förekommer en del genreinteriörer och allmogemotiv, men Dalarna är bara en motivkrets av många. Anna Nordgren var dessutom under hela sin karriär framgångsrikt verksam som porträttmålare. I den Bonnierska porträttsamlingen finns t. ex. en fin bild av Snoilsky, och i Ateneum ett ännu bättre porträtt av Berndt Lindholm.

Etsningar, avdrag av tre états från samma plåt. Odaterade och osignerade. 16 x 24,8 cm (plåtmått, samma för alla tre) samt 25 x 31,5, 18,5 x 30 och 19,5 x 31 cm (bladmått). Bladen från konstnärens arbetsmaterial, ojämna kanter, fläckar förekommer i marginalerna, ett blad med rester av brunt papper längs nederkanten. - - - Ej inramade. De tre bladen monterade tillsammans i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 70 x 50 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram. Grafiska verk kan som bekant  finnas bevarade i flera stadier, états. Några avdrag under arbetets gång hjälper konstnären framåt, men bevarar också minnet av spår, utkast, omvägar och återvändsgränder och bildar ett fascinerande jämförelsematerial. Här föreligger tre versioner av motivet. - - - Landscape with trees, three states of an etching by Swedish artist Staffan Hallström (1914-1976). Undated and unsigned. 100% cotton rag matting (70 x 50 cms). NB: Unframed, photographed with frame.

Lavering över blyerts på ett skissboksblad. Signerad i blyerts, "a. c. w-g." Odaterad, men utförd under Wetterlings tid i Italien 1828-31. 18,2 x 19,5 cm. / Proveniens: Allan Broomés samling. Alexander Clemens Wetterling hörde till de s.k. "målande militärerna" under 1800-talets första hälft, en grupp officerare som gjorde sina kanske viktigaste insatser på konstens område. En utmärkt teckningsundervisning ingick nämligen ända till 1873 i kadettutbildningen, och eleverna fick också lära sig rita befästningar och kartor. Wetterling, som redan i sjuttonårsåldern "erhållit blodsdopet i drabbningarna vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig" (1813) fortsatte sin militära karriär till kapten vid Svea artilleriregemente och major i armén. Konsten intresserade honom dock mera, varför han med ekonomiskt stöd av sina släktingar begav sig utomlands 1826 för att vidareutbilda sig. Han kom att tillbringa fem år i Frankrike och Italien, anlände till Rom i januari 1828 och kom omedelbart in i kretsen av konstnärer kring skulptören Byström på Villa Malta, där han umgicks med bl. a. Nicander och andra skandinaver. Sedan Byström sålt villan till kung Ludwig av Bayern bodde Wetterling en tid i Byströms nya bostad vid Augustus mausoleum som husvakt, medan ägaren vistades i Sverige. Tack vare det resestipendium som blivit ledigt efter Mörners hemresa tog han sig även till Neapel 1830. Där tillbringade han en stor del av året och berättade om sina upplevelser i mycket intressanta brev till bl. a. modern hemma i Sverige. Slutligen blev det hans egen tur. Mycket motvilligt återvände Wetterling till hemlandet 1831 efter att ha fått order att inträda i sin militära tjänst. Resten av sitt yrkesliv tillbringade han som lärare i artilleriritning vid Mariebergs artilleriläroverk i Stockholm. Liksom många andra såg han tillbaka på sina romerska år som en höjdpunkt i livet.

L'imprimerie Duval 1960. Folio. Nr 4 av 500 exemplar (osignerade), tryckta på velin d'arches. Reproducerar Dubuffets manuskript, med bilder återgivna i fototypi. Häftad i styva omslag med flikar, skyddsomslag i pergamyn, i skjutfodral. Proveniens: Gerard Bonnier (1917-1987) och hans hustru Elisabeth ("Peggy", 1922-2013). Med Gerard Bonniers exlibris, en etsning av Bertil Bull Hedlund föreställande basaren på Norrbro. Denna "artists' book" består av handskriven patafysisk text tillsammans med bilder av skägg (barbe), ett återkommande tema i Dubuffets verk.

Akvarell. Signerad och daterad: "Forssell. 69". 8,5 × 14,5 cm. Inramad. Proveniens: Amanuens Erik Sörling, Stockholm. Litteratur: Viggo Loos, Victor Forssell (1951), sid. 23 (avbildad) & sid. 230 (med felaktigt angivna mått). | Hans Rabén, "Victor Forssell - den minst kända av våra erkända konstnärer", Konsthistorisk tidskrift, 1936, sid. 61 (avbildad) & sid. 66. Utställd: Stockholm, Kungl. Akademien för de fria konsterna. Minnesutställning över Ivar Nyberg, Emerik Stenberg, Alfred Bergström, Victor Forssell, mars 1932, under 1869, kat. nr 218 ("Landskap. Akvarell."). | Stockholm, Holländsk konst A.-B. (Arsenalsgatan 10 A), Victor Forssell 1846-1931. Minnesutställning, september 1941, under Akvarell, kat. nr 86. | Stockholm, Sveriges Allmänna Konstförening. Victor Forssell 1846-1931. Minnesutställning i Konstnärshuset, september 1950, kat. nr 130. Denna lilla akvarell från 1869 är den tidigaste kända målningen av Forssell enligt Viggo Loos' katalog över hans verk. Den har utställts flera gånger och avbildas bl. a. i Loos' monografi. Akvarellen "föreställer ett kustlandskap med höga, skogklädda bergpartier, bakom vilka man skymtar havet under en blekt lysande himmel med stormrivna moln. [...] Han har här släppt sig lös från det akademiska tragglet i en slarvig men charmfull improvisation, som koloristiskt redan låter ana den blivande mästaren" (Rabén sid. 66). - - - "Det mer summariska behandlingssättet präglar en liten akvarell från 1869. Det är en landskapsutsikt med bergshöjder, skogklädda åsar och stormslitna moln på himlen. Formerna äro lätt och en smula osäkert antydda och bilden har karaktären av en improvisation. Bälten av mörkare och ljusare färg bygga upp kompositionen. Utan tvivel ligger häri ett försök till frigörelse från den akademiskt bundna stilen." (Loos).

Svart krita. Signerad och daterad: "Wallenqvist / En italiensk musiker / Köpenhamn 1919". 35 × 21,5 cm. Med kvinnlig modellstudie a tergo. Inramad. Proveniens: Wallenqvists vän och konstnärskollega Sixten Lundbohm; i dennes familj till 2014. Sixten Lundbohm och Wallenquist var kamrater från Wilhelmsons målarskola. Sixten målade hans porträtt våren 1915; det återges i färg på s. 36 i Dag Widmans Lundbohmmonografi. De två vännerna inledde hösten 1918 - då världskriget ännu pågick i Europa - sina första utrikes studier i Köpenhamn för Ernst Goldschmidt tillsammans med bl. a. Zuhr, Ekstedt och Lagerstedt.

Blyertsteckning. 24,5 x 36 cm. Signerad och daterad 1925. Inramad. Utförd under den långa Spanienresa som Sixten Lundbohm företog 1924-1925 tillsammans med målarvännen Sven Ekstedt tack vare ekonomiskt stöd från prins Eugen. Prinsen var god vän till Sixtens farbror Hjalmar Lundbohm, och hade lärt känna den unge konstnären då de sammanstrålat i Rom under våren 1921. Sedan dess hade Sixten vistats i föräldrahemmet i Fritsla sydväst om Borås, tagit hand om sin åldrande farbror och saknat ekonomiska möjligheter att ägna sig åt konsten. Det var i detta läge som prinsen sände Sixten Lundbohm ett uppmuntrande brev och 4000 kronor för att han skulle få möjlighet att utan distraktioner pröva om konstnärsbanan var hans kall. Stödet fick helt avgörande betydelse för Lundbohms vägval, och med tiden skulle flera av hans målningar tillföras prinsens samling på Waldemarsudde. - - - Under denna spaniensresa ägnade sig Lundbohm framförallt åt att teckna, och först efter återkomsten till Sverige hösten 1925 översattes en del av motiven till målningar.

Etsning. Signerad och numrerad 14/75 i blyerts. Odaterad, utförd 1926. 20 x 24,5 cm (plåten), 24 x 31,8 cm (bladet). Bladet med några markeringar i nedre marginalen, troligen från konsthandeln. Monterad i passepartout. / Litteratur: Robert Meyrick & Harry Heuser: Charles Tunnicliffe. Prints: A Catalogue Raisonné (2017), nr 31. Detta tidiga blad med motiv från konstnärens barndomsmiljö i Cheshire anses höra till hans allra finaste. Tunnicliffe kom att tillbringa större delen av sitt liv på ön Anglesey i Wales, och blev med tiden särskilt känd för sina fågelmotiv. En presentationstext från det museum som (efter en besvärlig tvist) bevarar hans kvarlåtenskap liknar honom bl. a. vid två svenska kolleger: "Tunnicliffe's name is now associated with the all time greats of bird portraiture, John James Audubon, Bruno Liljefors, Archibald Thorburn, Raymond Ching and of course Lars Jonsson." (John Smith, Oriel Môn, 2001).

Förlaga i blyerts till etsningen med samma namn, signerad och daterad 1938. Bladets storlek 19,5 × 23,5 cm, teckningen (14,5 × 18,5 cm) inom enkel ramlinje. Inramad. Litteratur: Jfr Nils Lindgren, Bertil Bull Hedlund (1952), sid. 125f, etsningen avbildas på sid. 126; nr 113 i förteckningen. Etsningen avhandlas i Nils Lindgren bok om Bull i i avsnittet om Gastronomi och exlibris: "Från Frankrikevistelsen 1938 härstammar 'Le Diner'. Här är det paret från 'Wienervals I' eller 'Sommarnatt', som återkommer i en ny inkarnation, desillusionerat när det gäller kärleken och kampen för tillvaron men med känslan för bordets nöjen förstorad. Karakteristiken är gjord med nålvass skärpa, och en rad lysande ljusglober understryker kraftigt bladets svart och vitt-verkan".

[Yverdon, Imprimerie de la Société littéraire et typographique] 1777. 8vo. 104 pp. Original paper boards, spine defective and crudely mended, fine internally despite very slight occasional spotting. First edition, very rare. - - - Louis François Élisabeth Ramond, baron de Carbonnières (1755-1827) was a French politician, geologist and botanist, and is regarded as one of the first explorers of the high mountains of the Pyrenees. During his law studies at the university of his home town Strasbourg he befriended another student, Jakob Michael Reinhold Lenz (1751-1792), a writer of the Sturm und Drang movement. During this period Ramond discovered German Romantic literature, in particular Goethe's Werther, which inspired him to become a writer and to publish the present very rare little Werther-influenced book, "Les Dernières aventures du jeune d'Olban" (The Last Adventures of Young Olban).

Två laverade pennteckningar på ett och samma blad, var och en omgiven av en tecknad ramlinje. Den ena, i liggande format, signerad "Roselli" på en sten i förgrunden, den andra, föreställande ett vattenfall, i stående format. 14 × 20,5 resp. 19 × 12,8 cm. (Bladet 28 × 21,5 cm.) Bladet något smutsat. Oramad. Den småländske bondsonen Frans Roselli växte upp vid hemmanet Rosan utanför Eksjö och bildade senare sitt efternamn från gårdsnamnet. Han sattes i lära hos en målarmästare i Eksjö vid 14 års ålder men var ambitiös och blev omkring 1858 elev i Marcus Larsons 'konstskola' i Flenshult vid Vimmerby. I Axel Gauffins skildring av målarskolan omtalas Roselli som trumslagare och när han 1867 kom till Konstakademien i Stockholm skrevs han in i principskolans matrikel som "f. d. hautboist från Småland" (Axel Gauffin, Marcus Larsson, ett svenskt geni (1943), s. 152. Stockholm, Konstakademien. Principskolans matrikel 1849-1870 nr 2637. Inskriven 5 februari och på nytt 1 november 1867). - - - Roselli var i sitt måleri tydligt påverkad av Marcus Larson och "sökte efterfölja sin mästare i ljuseffekternas bravur" (Ewert Wrangel, Smålands konstnärers utställning i samband med Hantverks- och industriutställningen i Nässjö 21 juni-16 juli 1922 (Nässjö 1922), s. 9). Efter sejouren i Stockholm försökte han sälja sina tavlor i Tyskland, men var inte tillräckligt framgångsrik för att ta sig till Rom som han hoppats. Han insjunkade kort senare i en lungsjukdom och dog vid endast 35 års ålder. - - - Av dessa fina skisser framgår att Roselli var en långt mer framstående tecknare än målare. Men källmaterialet är begränsat. Hans teckningar är sällsynta och tycks inte finnas ens i våra större museer, frånsett ett blad med enkla studier av fötter i Nationalmuseum och en likaledes enkel teckning i Teckningsmuseet i Laholm. - - - I dessa teckningar är inflytandet från Marcus Larson märkbart, åtminstone beträffande motivvalet. Mindre larsonsk är deras odramatiska, nästan rofyllda stämning.

Tuschlavering. 11 x 17 cm. Osignerad. Baksidan med skiss föreställande skördefolk bärande på räfsor och liar och en beskuren signatur av Laureus med dateringen 1809. Bladet ngt ojämnt, spår av japanpappersremsa för montering överst a tergo. Proveniens: Karl Asplund. / Utställd & Litteratur: Nationalmuseum, Stockholm, 1935, Akvareller och handteckningar ur fyra privatsamlingar. Ragnar Aschberg, Karl Asplund, Herman Gotthardt, L. Gösta Olsson, Stockholm 1935, Nationalmusei utställningskatalog 53, nr 141. / Bildantikvariatet P. Thulin, katalog 2, Svenska handteckningar och akvareller (1965), s. 34 (nr 278): "Lavering i ett elegant och luftigt manér. Den främste ryttaren håller en fackla som kastar ett dramatiskt ljus (utsparat) över motivet". En vacker och ovanligt representativ liten teckning av Laureus, där fackelskenet framställts genom en utsparning i lavyren. Han hade studerat för Hilleström, var mycket påverkad av Gottfried Schalken (1643-1706) och är i hög grad känd som målare av "eldskenstycken". Nattliga ryttare är ett tema som förekommer hos Laureus flera gånger, bl. a. i några av hans fåtaliga gravyrer, och i flera av de målningar han ställde ut på Konstakademien 1808 och närmast följande år. Avseende teknik och format påminner denna teckning om en "Nattsegling" i Nationalmuseum (NMH A 206/1974), som dock är mera statisk och stillsam.

Teckning i grå lavering över blyerts och tusch. Signerad med initialer: "JFB". 34,7 × 24,2 cm. Bladet ojämnt skuret, smutsat och med några fläckar, veck längs övre kanten, reva i höger marginal, baksidan sotad och med spår i hörnen efter tidigare montering. (Sotning görs ofta som ett led i kopieringen av en teckning till ett annat blad.) Oramad. Proveniens: Fil. dr. Emil Hultmarks samling. Johan Fredrik von Breda var son till Carl Fredric von Breda, studerade på Konstakademien och deltog från 1804 i dess utställningar med porträtt och landskap samt med kopior efter äldre mästare. Teckningens motiv bidrar till att datera den. Breda ingick 1814-15 tillsammans med J. G. Sandberg och B. E. Fogelberg i den götiska oppositionen mot Konstakademien, och Vidar är i nordisk mytologi en av asarna. Han beskrivs som tystlåten och mycket stark, starkast näst Tor själv, och kallas ibland "Gudarnas hämnare". Hans främsta kännetecken, även i denna bild, var hans tjocka sko ("järnsko") som tillverkats av alla skomakares överblivna läderbitar, som inget vapen kunde tränga igenom. Vid Ragnarök hämnades Vidar sin faders död genom att sätta skon i Fenrisulvens käftar och bryta upp dem tills besten dog. Teckningen är möjligen identisk med (eller en förlaga till) den bild som Breda utställde på Götiska förbundets utställning 1818. Bland 4 "handritningar" av fornnordiska gudar (Ägir, Brage och Thor) finns även "Widar, tystnadens gud" (nr 95c i katalogen): "Insvept i sin kappa, håller han i venstra handen en jernsko, hvilken han skall bruka vid Ragnarokur (Gudarnes undergång), då han sitter med Fenris Ulven och hämnas Fader Odins död". Vid Götiska förbundets konsttävling samma år, där bilden visades utom tävlan, beskrivs den som "Ritad och laverad i touche".

Kortfattat och charmigt brev daterat "Thorsdag afton 1 nov 1894" till chefredaktören på Nya Dagligt Allehanda Johan Abraham Björklund (1844-1931). 8:o. 4 sid. Fint handgjort papper med råkanter (vattenmärke "De La Rue & Co / London / Chaucer Note Paper"), spår av ett veck, med 18 rader handskriven text på första sidan, brevet signerat "Din Carl Larsson". Carl Larssons första separatutställning ägde rum i Stockholm hösten 1894 på Blanches lilla lokal vid Hamngatan. Han gjorde där särskilt succé med sina akvareller från Sundborn, som senare publicerades i "Ett hem". I detta brev ber han redaktör Björklund att skicka en "konstförståndiger" man från Nya Dagligt Allehanda till utställningen för att säga "ett par vänliga eller djäkliga ord" i tidningen. Utställningen ska öppna på söndagen och Carl Larsson tror sig vara någorlunda redo att ta emot "de af pressens män, som vilja göra mig den äran" på lördagen. Björklund agerar raskt och tidningen rapporterar lördag den 3 november inför öppnandet: "I hr Th. Blanchs konstsalong öppnas från och med i morgon söndag en liten utställning af några bland denne like produktive som populäre konstnärs nyaste saker, utförda i olja, aqvarell, pastell och teckning. Man finner der den stora panneaun ['De mina'], framställande familjehyddan och hela familjen, som lär varit så omtyckt vid Chicagoutställningen, en större, särdeles fint tänkt och utförd tafla, kallad 'De sista strålarne', ett icke obetydligt antal porträtt samt en stor mängd af dessa lustiga bilder i färg och blyerts, som hr Larsson är en mästare att, i dubbel mening, qvickt utkasta". Man nämner även illustrationerna till Singoalla. Den pågående utställningen hade sedan flera annonser i NDA, och rapporterade kortfattat om kungens besök den 6 november och prins Carls dito den 19 november, dagen före stängningen. Georg Nordensvan skildrar evenemanget i sin monografi (1920-21, 2:55ff): "På hösten i novemberrusket bjuder Carl Larsson på sin första separatutställning, anordnad i Blanchs lilla lokal vid Hamngatan. Nu får stockholmspubliken se De mina. Andra oljemålningar äro De sista solstrålarna, Ulf i aftonsol och Evas dotter. Vidare ses här hela raden av akvareller från de sista åren, Singoallaserien, kamratkarrikatyrer m. m. Framgången är stor och avgjord, även om en och annan kritiker måste uttala sina betänkligheter över 'en del vårdslöst utförda, genialt vansinniga eller halvfärdiga dukar'. Det är säkert Solstrålarna, som är vårdslöst målad, och Evas dotter, som är genial och vansinnig. Evas dotter var samma målning, som 1888 varit utställd i Köpenhamn - utan framgång - och som där blivit kallad Antonii frestelse. [...] Akvarellerna äro omotståndliga. Nyblom är nu helt omvänd och finner det vara en glädjefest, när Carl Larsson utställer. Han anser konstnären vara 'splitterny' i Singoallabilderna, som äro genomstuderade och äga lugn och värdighet. För familjeporträtten har han idel lovord, även De mina är förtjusande, men tvärslån över duken förargar. Jag framhöll (i Aftonbladet 7 nov.) bland annat färgstämningens dekorativa enkelhet och helhet, den okonstlade grupperingen och teckningens överlägsna säkerhet. De mina var i själva verket av största betydelse som stilistiskt och måleriskt uppslag, som gränsmärke i Carl Larssons utveckling. Därom var mästaren själv fullt medveten. Han skrev till Fürstenberg: 'En av mina tavlor, som tillhör framtiden, ty den är ett stort slag, fastän just mina busenfreunde just ej vilja ut med det, är tavlan med min familj i hr Fürstenbergs till mig skänkta ram. Den skall göra epok.' Utställningen - skriver han - 'besannar vår gamla sats, att publiken utvecklas utan att den själv har en aning därom. Mina aftonsolstavlor göra här stor succés.' Vanligt gott folk ojar sig och - kallar dem förtjusande. Då i Göteborg och Paris man med högst få undantag finner dem otäcka. - Som hr Fürstenberg hör, har jag redan blivit dryg. Men vad skall man göra? Det är så många medelmåttor, som lömskt titta på min lätthet att yngla av mig konstverk och som i smyg söka dra ner mig med sina 'tja, tja. Men jag skall tja'a dem, jag.' Han trodde sig märka, att hans f. d. förbundsbröder förargades över att han utställde separat, och han misstänkte, att hans arbeten ej voro i deras smak. 'Jag vet ej varför', anförtror han Fürstenberg, 'men jag är så misstrogen mot mina stridskamrater ibland. Jag tänker mig, att de smussla ibland bakom min rygg. Och då ville jag gråta blod, ty jag är en hederlig själ, fastän jag ibland ser full i fan ut'".

Två laverade pennteckningar på ett och samma blad, båda i liggande format. Landskapsbilden omgiven av en tecknad ramlinje och signerad "F. R.". C:a 14 × 20 resp. 10,2 × 17,5 cm. (Bladet 27,8 × 21,8 cm.) Bladet något smutsat. Inramad. Den småländske bondsonen Frans Roselli växte upp vid hemmanet Rosan utanför Eksjö och bildade senare sitt efternamn från gårdsnamnet. Han sattes i lära hos en målarmästare i Eksjö vid 14 års ålder men var ambitiös och blev omkring 1858 elev i Marcus Larsons 'konstskola' i Flenshult vid Vimmerby. I Axel Gauffins skildring av målarskolan omtalas Roselli som trumslagare och när han 1867 kom till Konstakademien i Stockholm skrevs han in i principskolans matrikel som "f. d. hautboist från Småland" (Axel Gauffin, Marcus Larsson, ett svenskt geni (1943), s. 152. Stockholm, Konstakademien. Principskolans matrikel 1849-1870 nr 2637. Inskriven 5 februari och på nytt 1 november 1867). - - - Roselli var i sitt måleri tydligt påverkad av Marcus Larson och "sökte efterfölja sin mästare i ljuseffekternas bravur" (Ewert Wrangel, Smålands konstnärers utställning i samband med Hantverks- och industriutställningen i Nässjö 21 juni-16 juli 1922 (Nässjö 1922), s. 9). Efter sejouren i Stockholm försökte han sälja sina tavlor i Tyskland, men var inte tillräckligt framgångsrik för att ta sig till Rom som han hoppats. Han insjunkade kort senare i en lungsjukdom och dog vid endast 35 års ålder. - - - Av dessa fina skisser framgår att Roselli var en långt mer framstående tecknare än målare. Men källmaterialet är begränsat. Hans teckningar är sällsynta och tycks inte finnas ens i våra större museer, frånsett ett blad med enkla studier av fötter i Nationalmuseum och en likaledes enkel teckning i Teckningsmuseet i Laholm.

Stor litografi. Signerad och numrerad i blyerts: "8/15 Bjurström". Bladmått 56,5 x 74 cm. - - - Inramad med syrafri passepartout (bomullskartong) och UV-glas.

Liten oljemålning på papp. Diskret signerad, tydligare i blyerts a tergo. 15,8 × 10,4 cm. Ngt nött, ett hörnveck, krackelerad. Monterad på bomullskartong och insatt i en förgylld ram från tiden.

Laverad teckning i blyerts- och bläck. Signerad "C Flodman". 9 × 12,2 cm (oval). Inramad. Den talangfulle landskapsmålaren Carl Flodman studerade vid Konstakademien 1883-86 men gick bort endast 25 år gammal efter en kort tids sjukdom. Hans efterlämnade produktion av målningar är mycket liten. - - - Flodman utmärkte sig i hög grad som tecknare: "Hur förträffliga hans taflor än äro, öfverträffas de likväl af hans pennteckningar, och ritstiftet förde han med ändå större säkerhet än penseln" (Gustaf Lamm, Carl Flodman och hans etsningar (1888), sid. 4). Mot slutet av sitt liv utförde Carl Flodman 11 även landskapsetsningar i litet format, de hör till klenoderna i svensk etsningskonst.

Blyertsteckning. Osignerad. 25,5 × 38,5 cm. Inramad. Proveniens: Konstnärens kvarlåtenskap. Förlaga för etsningen "Motiv från Cagnes" (25,7 × 39,5 cm), som ingick i Föreningen för Grafisk konsts portfölj för 1931 (nr 44 i katalogen för minnesutställningen i Konstnärshuset, Stockholm 1952).

Två teckningar i tusch och täckvitt på blått papper, den ena signerad och daterad: "Stig Åsberg 1946". 28 × 20 resp. 28,7 × 23 cm. Gustav Sandgrens Skymningssagor (1-2, 1936-46) hör till de mest välkända av svenska illustrerade böcker från 1900-talet. De får nästan alltid representera Stig Åsbergs insats som bokkonstnär i utställningar av illustationskonst, såsom Konstnären och boken (Nationalmuseum 1962) och Hundra illustrerade böcker ur en privatsamling (Kungl. Biblioteket 1980). - - - Åsberg ska ha utfört sitt första omslag 1934 för Artur Lundkvists bok Floderna flyter mot havet, och bilderna till Gustav Sandgrens Skymningssagor (1, 1936) blev hans genombrott. Bland övriga böcker som Åsberg illustrerade finns exempelvis Färjesång (1941) av Gunnar Ekelöf. - - - "Andra samlingen Skymningssagor av Gustav Sandgren utkom 1946. Här finns några helsidesbilder, lite fler halvsides samt små vinjetter, totalt tjugofem teckningar, plus omslagsvinjetter. [...] Skillnaden mot bokens första del tio år tidigare är markant. Omslagsvinjetterna är målade med svart och vit täckfärg med lite bredare penseldrag är vanligt. Originalteckningarna målade Åsberg på papper med samma blå nyans som bokomslaget, för att exakt kunna se slutresultatet" (Göran Martling, Stig Åsberg. En svensk grafiker (2003), s. 98).

Handskriven katalog i liten 8:o, omfattande innehållsförteckning på främre fribladet, titelblad samt 186 numrerade sidor text, inklusive en del tomma sidor mellan resp. avdelning (utrymme för nyförvärv). Odaterad, men förd från 1855 till åtminstone 1880. Lätt nött samtida klotband, blank rygg. Med namnteckning, "J. Palm". Bland namn som förekommer i katalogen (både som upphovsmän, upphovsmän till verk av vilka samlingen innehåller kopior, och möjliga attributioner m.m.), finns - med katalogens stavning: Stäck, Plagemann, Elias & J. F. Martin, Sandberg, Lagerholm, Koskull, N. Andersson, Mörner, Mordt, Kierings, Hilleström d.y., Laureus, Cederholm, Holmlund, Belanger, Hisrchmann, Westerling, Kirschau (Kiaerskou / Kierskou / Kierschou), Hörberg, Post, Ankarsvärd, Limnell, Björck, Röhl, Rosalba Carriera, Schvartz, Tiebel, Roselli, Caroline Walter, Brander, Heideken, Boguet, Masreliez, Gillberg, Lefrén, Wetterling, Palm, Kjellberg, Brusewitz, Knolle, Steinla, Wille, Baudet, Dufour, Savin, Gmelin, Rieter, Zingg, Brandt, Duttenhofer, Salvator Rosa, Guerin, Charpentier, Ouvrier, Schroeder, Godefroij, Couler, Ireland, Akrel, Hogarth, Beauvarlet, Wille, Vivares, Mason, Rylands, Aliamet, Natalis, Woolett, Claude / Le Lorrain, Ward, Petersen, Du Change, Floding, Forssell, Couché, Halbou, Cumlien, Longueil, van Dyck, Drevet, Miiller, Schmidt, Suruque, Cordier de Bonneville, Thorvaldsen, Kjellberg, Malmqvist, Bossi, Hofling, Wilander, Sinding. Ytterligare många är av då oidentifierade mästare, och vissa har understrukna antaganden om högt värde. Josef Palms målning av Gillis van Coninxloo tycks finnas bland de ännu oidentiferade, med beskrivning på sid. 43-44 och uppgift om säljare och pris. Josef Palm (1816-1882) var auskultant vid Göta hovrätt i Jönköping (1835) och senare hovrättsnotarie. Han ska genom åren ha upprättat flera förteckningar över sina omfattande konstsamlingar, men här rör det sig inte om någon avskrift, utan möjligen originalet, med vissa tillägg och ändringar, och avslutad bara ett par år före hans död. Den är sirligt skriven i liten stil, mycket utförlig och lämnar noggranna och intressanta uppgifter om Palms förvärv, inköpskällor och priser, biografiska uppgifter samt omdömen om konstnärerna och verken, samt emellanåt uppgifter om konstens restaurering och liknande. En del av Palms konstsamling donerades efter hans död till Lunds universitet, däribland en av samlingens toppnummer, ett "Fantasilandskap" av Gillis van Coninxloo. - - - Om Palm visste man länge mycket litet, vilket föranledde Otto Waldes notering "Vad är detta för en kurre?" i hans handskrivna katalog över gods- och släktarkiv. Detta fick sedan utgöra titel till Anders Carlssons långt innehållsrikare artikel om Palm i STM-Online vol. 7 (2004), "'Vad är detta för en kurre?' Om attribueringen av J. Palms musiklexikon på Statens musikbibliotek", som bl. a. avhandlar Palms vänskap och korrespondens med Wilhelm Berg i Göteborg. Hos Carlsson får vi veta betydligt mera om konst- och musikvännen Palm, och presentationen av densamme är det både hederligast och mest ändamålsenligt att citera: "Josef Palm var född 1816 på Bärby gård på Hisingen norr om Göteborg, där fadern Johan Palm var lagman i Östra och Västra Hisings härader. Sonen följde i faderns fotspår med juridiska studier vid Lunds universitet, där han examinerades våren 1835, blott 19 år gammal. Samma år fick han anställning som auskultant vid Göta hovrätt, Jönköping, vilket också blev hans permanenta arbetsplats respektive bostadsort för resten av sin levnad. Efter en yrkeskarriär till hovrättsnotarie var han från och med år 1874 tjänstledig för sjukdom, och från juni 1879 avgick han formellt från sin tjänst. Han avled 1882 och efterlämnade hustrun Charlotta (f. Lyckberg 1815-95), men av bouppteckningen att döma inga barn. Josef Palm hade ett mycket allmänt intresse för konst. I nästan vart och vartannat brev till [Wilhelm] Berg skriver han att han antingen har förvärvat någonting nytt eller att han är spekulant och undersöker möjligheterna till förvärv. Han upprättade vid flera tillfällen förteckningar med beskrivningar av sina samlingar, och en sådan donerades till Wilhelm Berg: 'Till Herr Kamrer W. Berg Högaktningsfullt från J. Palm: Några Anteckningar rörande en del af de förnämste föremålen uti J. Palms till omkring 560 Nr uppgående Konst-Samling'. Förteckningen är på 39 sidor och omfattar, som anges, 560 föremål. I den bouppteckning som gjordes efter Palms bortgång framgår omfattningen av Palms konstsamling. Bland annat uppges 28 kopparstick, 41 oljetavlor, 29 pastell- och glasmålningar, 38 miniatyrporträtter, 19 gravyrer och handteckningar i portföljer, 36 porslinskärl, 13 glaspokaler, 13 porslinsfigurer, 18 elfenbenspjäser, 47 emaljpjäser, 45 porslinspjäser, 87 gamla mynt, medaljer och "minnespengar" m.m. Sammanlagt uppger bouppteckningen under rubriken 'Konstsaker' 642 föremål. Efter Palms bortgång donerades till Lunds universitet en del av paret Palms konstsamling. Detta var enligt konsistorieprotokollet vid Lunds universitet överenskommet makarna emellan i ett inbördes testamente. Berg hjälpte änkan Palm att värdera konstsamlingen och också att avyttra en del föremål i Göteborg inom den del av societeten som Berg umgicks i." I en bilaga (3) anger Carlsson vilka konstnärer som var representerade i donationen till Lunds universitet. - - - Carlsson meddelar ett särskilt kapitel om "Josef Palm och konsten", vilket också är rimligt att citera i detta sammanhang: "För att vara en 'gammal, sjuklig jurist i en småstad' hade Palm en mycket stor verksamhet och breda kontaktytor. Hans stora konstsamling och det faktum att han fortsatte att göra nyförvärv, även från det att han p.g.a. sjukdom från 1874 var tjänstledig och därmed utan inkomst, tyder på att Palm hade en mycket god ekonomi. Han skriver visserligen ibland att ekonomin just nu är ansträngd t. ex. för att han och hustrun skall tillbringa sommaren i Hjo, men detta är undantag och oftare skriver han om nyförvärv med åtföljande kostnader. Trots en utebliven inkomst från tjänst har det med andra ord funnits andra inkomster alternativt en stor förmögenhet. En stor del av sin tid och ekonomi ägnade Palm således åt att förvärva olika konstföremål. Bouppteckningen ger ingen detaljerad kunskap om vilka konstnärer Palm innehade verk av. Det gör däremot hans egna förteckningar, varav en skänktes till Berg. I den och i förteckningen över de olika konstverk Palm donerade till Lunds universitet efter sin död återfinns åtskilliga konstnärer som också omnämns i Nationalencyklopedien. Om man dessutom söker information i särskilda konstlexikon ökar antalet konstnärer som kan identifieras. Som hovrättsnotarie och dessutom son till en högt respekterad lagman har Palm alltid rört sig i samhällets olika toppskikt, och han har lärt sig att rikedom inte automatiskt medför den bildning som han själv värdesatte. Tvärtom erfor Palm att de mest förmögna människorna i samhället ofta inte hade några större konstsamlingar i sina hem. Efter att ha arbetat med en konstutställning i Jönköping, som grundade sig på vad enskilda människor hade i sina hem och kunde ställa till utställningens förfogande, reflekterade han: 'En iakttagelse - visserl. ingalunda ny - var, att flere af samhällets förmögnaste familjer dels hade jemförelsevis få eller mindre betydande, dels ägde alldeles inga saker af värde att utställa. Egentligen inträffade detta med de industriella eller merkantila medlemmarne af befolkningen; då deremot, - för att nämna blott några ur andra samhäll[eliga] klasser, - Landshöfd. Ekström och f.d. Artilleri-Öfversten Munck, (hvilka begge torde få räknas till de mest behållne bland Embetsmännen) hade några präktiga och särdeles väl conserverade artiklar'. [...] Palms bekantskapskrets inom konstområdet var stort. Under förutsättning att Palm var uppriktig, vilket vi inte har någon anledning att betvivla och i många fall lätt skulle ha avslöjats av Berg som själv hade många kontakter inom konstvärlden, kan namn såsom Johan Fredrik Höckert (1826-1866, konstnär och prof. vid Konstakademin från 1864) och Frithiof Kjellberg (1836-1885, skulptör och prof. vid Konstakademin från 1873) nämnas (8.9.1877). I ett av breven berättar Palm att han: 'i sommar haft besök af flere, kända och förut okända Konstwänner, senast af Etnogr. Saml. i Stockh. stiftare, Lector Hazelius. Han fick af mig, flere ej ointressanta, men föga vackra målnr af Hörberg (2 stora taflor äro dock till upphofvet obestämda) äfvensom en liten lyckta och en från min Far ärfd oljemålning, rätt god, föreställande Bröst-Bild i naturligt storlek af Carl XII. Jag har ofta tänkt skänka den åt härvarande Skola, men är glad, att den nu kommer att hamna i Hazelii värdefulla Museum. Hr H[azelius] tycktes med intresse emottaga min lilla present och tackade mig derför mer än en gång'. (2.9.1877) Ytterligare intressant är ett omnämnande av en fröken Nyström som Berg och Palm tycktes villiga att hjälpa genom att få hennes konstverk sålda. I ett brev (25.1.1879) skriver Palm alldeles mot slutet: 'Om Hr Kamrn hitskickar Fröken Nyströms teckningar, skall jag göra mitt bästa att försöka få sälja dem.' Senare under våren återkommer Palm till ärendet: 'I fall Hr Kamrern, såsom i ett bref för någon månad sedan antydes, kommer att hitsända några teckningar af artisten Jenny Nyström, torde det tillåtas mig att hemställa till Nordströmska Bokhandeln, om ej konstverken, för försäljning, kunde få af mig dit inlemnas, emedan Boklådan, som ligger i stadens förnämsta del, rätt ifrigt freqventeras'." - - - Förutom som samlare var Palm intressant som rastlöst verksam amatörforskare (i likhet med vännen Berg). Bl. a. var han tidigt ute med planer på svenska konstlexika, utarbetade ett omfattande kompilatoriskt verk om svenska konstnärer (A-Röök) och påbörjade både ett om världens främsta gravörer och ett om svenska konstsamlingar. Han redovisade framstegen i sina brev till vännen Berg: "För närvarande håller jag på med utarbetande af 3.dje Häftet af ett arbete öfver Sverges Konst-Samlingar, deras uppkomst, (så vidt utrönas kunnat) deras öden och de belopp, hvartill de, vid skedda försäljningar, uppgått. Ofvannämnda Häfte innehåller, på 70 à 80 Qvart-sidor, beskrifning på Taflor och andra Konstverk på Sko-Kloster" (1.6.1878). Kort senare var det dags för miniatyrmåleriet: "Med anlitande af dels ett nyss erhållet Tyskt arbete om miniatyrmåleri, dels andra böcker har jag börjat ett 'försök till Lexicon öfver Miniatyrmålare'. Jag tror mig få reda på 5, kanske 600, som idkat denna märkliga konstbranche. - Arbetet blir täml. stort; måtte blott krafterna stå bi. [...] På mitt försök till Lexicon öfver miniatyr-målare har jag hunnit 155 sidor. Sannolikt torde detta opusculum komma att innehålla 400 sidor" (19.10 / 19.11 1880). - - - Palms omfattande arbeten trycktes inte, men finns i stor utsträckning bevarade i Nationalmusei arkiv (konstnärsarkivet, enskilda arkiven, J. Palm).