Vis indholdet

[Diopterlinjal tillverkade av Kungl. Vetenskapsakademiens instrumentmakare Carl Hindric Westberg]

Antikvariat Ström
stro175
Ej daterad, men mellan 1756-1763. Avlång samtida brun skinnask (80x235 mm) med blindpressad dekor längs lockets kanter, två mässingslås och innerfoder av sämskskinn med initialerna ”G. L.” textat i bläck på lockets insida. Innehållande fyra delar i mässing; en passare och en diopterlinjal i tre delar. Linjalen märkt ”105” och ”C.H.W” samt med en krona och ett svärd. Asken nött med avskrapningar och instrumenten något fläckade, ett mycket litet fack tomt där ett tillbehör lär ha funnits tidigare.

Diopterlinjal och passare för användning inom civilt lantmäteri och militär kartläggning. Diopterlinjaler används för att mäta in detaljpunkter vid kartläggning som sedan åter syftas in vid nästa förflyttning av mätbordet och på så sätt blir punkterna lägesbestämda. Instrumenten är tillverkade av Carl Hindric Westberg (1720-1769). Westberg var först lärling hos Vetenskapsakademiens instrumentmakare Daniel Ekström (1711-1755) och öppnade därefter egen verkstad. Efter Ekströms död uppstod ett tomrum att fylla, och efter vissa meningsskiljaktigheter med dennes arvingar beslutade Vetenskapsakademien att den årliga pension om 6000 dr kmt Ekström erhållit för sitt arbete nu skulle delas på tre olika verkstäder, varav Westberg erhöll 900 av dessa för tillverkning för Vetenskapsakademiens räkning, och blev därmed officiell instrumentmakare för akademien 1756. Westberg övertog också samma år, tillsammans med Carl Lehnberg, det ansvar för justering och stämpling av matematiska instrument som Ekström tidigare skött. 1763 övergav Westberg yrket som instrumentmakare och flyttade ut på landet, enligt egen uppgift på grund av verksamhetens ”tilltagande dyrhet”.
Adresse:
-
129 53 Stockholms län
Sweden
CVR/VAT:
SE 880 327 055 501

Nyligt importeret fra Antikvariat Ström

Antikvariat Ström
stro887
Reklamtryck på kartong, (1945). 34x23,5 cm. Med utfällbar fot på baksidan. Lätt nötta kanter och hörn, mest så i det nedre vänstra hörnet. Affisch för Solstickan ämnad för skyltning i butiksfönster. Svartvitt fotografi föreställande en mor och son tändande julgransbelysningen med Solstickans tändstickor. Tändsticksasken med Einar Nermans klassiska design avbildad i färg två gånger.
BÖHME, JACOB.
Antikvariat Ström
stro884
Handskrift daterad 1784. 4:o. (69) s. Häftad i samtida marmorerat pappomslag. Omslaget nött och blekt samt med några fläckar. Inlagan i övergripande fint skick, men med enstaka fläckar i texten. Avskrivarens namnteckning O. [Lanelius?] på titelsidan. Huvudarbetet utgörs av en översättning av ”Gespräch einer erleuchteten und unerleuchteten Seele”, författat av Böhme 1624. Detta mystika verk med alkemiska inslag utgörs av en dialog mellan en upplyst själ, en oupplyst själ, Gud och Djävulen. Sidorna 41-64 utgörs av ”En sann bättring eller kort anwisning om nyckelen till den gudomlige hemlighetens förstånd, huru menniskian kan hinna till gudommelig beskådelse i sig? Skrifwit af samma auctor år 1623”. Sidorna 65-67 utgörs av ”Om meniskians fyra complexioner. Skrifwit af Jacob Böhm ar 1624”. Sidan 68 utgörs av ett kalligram med ”Jehova” i mitten. Sidan 69 utgörs av ”En bön af Jacob Böhm”. Böhmes skrifter var en viktig inspirationskälla för pietismen och än mer tongivande inom radikalpietismen. Efter införandet av Konventikelplakatet 1726, som förbjöd religiösa sammankomster utanför kyrkan och som tillkom för att stävja pietismen, blev den pietistiska rörelsen tvingad att sluta sig och utöva sin tro i hemlighet. Kyrkans motstånd mot rörelsen och censuren av frireligiös litteratur medförde att Böhmes skrifter inte kunde tryckas. Den första svenska översättningen av Böhmes skrifter trycktes först 1875. Innan dess var de troende tvungna att sprida skrifterna som handskrifter. Dessa handskrifter cirkulerade och skrevs av inom pietistiska och kvietistiska sällskap, och på så vis kunde Böhmes läror spridas i Sverige trots censuren. Trots statskyrkans motstånd har Böhmes skrifter spelat en avgörande roll för den svenska mystikens utveckling inom rörelser som Bergmankretsen och Flodbergskretsen, och inspirerat tänkandet hos bland andra Hjalmar Ekström och Eric Hermelin.
Se hele beskrivelsen
Antikvariat Ström
stro885
Teckning, daterad 1843. 28x24,5 cm. Något solkig och med några ytliga veck. Ett par revor lagade med tejp på baksidan. En mängd lustiga scener ritade av ett barn. Några av scenerna med berättande text undertill, bland annat om ett besök av två björnar.
Antikvariat Ström
stro888
Handskrift, daterad den 9 november 1820. Folio. (2) s. Tagen ur band. Har varit vikt. På Norra förstadens västra kämnärsrätts vägnar undertecknad av J. A. Hallström. Meddelar att sedan Johanna Fredrica Ljungberg anmält att hennes man bränneridrängen Johan Henricsson Holmgren redan 1809 övergivit henne och deras tre barn, ”utan att hon om mannens vistelseort sedermera fått någon kunskap”, anhåller hon nu om att ”äktenskapet dem emellan måtte varda uplöst”. Rätten meddelar att om Holmgren inte ger sig tillkänna inom ett år så upplöses äktenskapet i enlighet med Giftermålsbalkens kap. 13 § 4, vilken vid denna tid löd: ”Öfwergifwer och förlöper mannen af ondsko och motwilia sin hustru, och far utrikes i thet upsåt, at ej mera blifwa och bo med henne; hafwe ingen rätt sin lott i boet, eller fasta gods sitt, at råda. Wil hustrun ifrån honom skiljas; tage tå stemning hos Domaren. Wet man ej hwar mannen sig uppehåller; låte Domaren å predikostolarna lysa efter honom öfwer hela Häradet, eller i Staden, om han ther boende warit, så ock i the närmasta soknar ther intil, och förelägge honom natt och åhr. Kommer han ej inom föresattan tid; döme tå Domaren til skilnad, och hafwe mannen förwärkadt hela sin lott i boet. Samma lag ware, ther hustru förlöper mannen”. Johanna Fredrica Ljungberg (f. 1781) och hennes make Holmgren bodde i Klara församling i Stockholm. Skilsmässan genomfördes uppenbarligen då hon enligt kyrkoboken gifte om sig 1822 och bodde då med sin nya make Anders Thunberg i Adolf Fredriks församling.
Se hele beskrivelsen
Antikvariat Ström
stro886
Broderi på siden, daterad 1946. 38x14,5 cm. Fint skick. Fint broderad hyllning med blomstermotiv och hjärta till Ture Nerman på hans 60-årsdag den 18 maj 1946. Given av författaren och chefredaktören Karl Johan Rådström och dennes hustru Berta Rådström. Karl Johan Rådström (1893-1958) ”skrev i ungdomen två diktsamlingar, Lust och längtan (1912) och Brinnande skepp (1913), som refuserades av Albert Bonniers förlag. Brinnande skepp utkom emellertid 1914 hos Wahlström & Widstrand och det är troligt att åtminstone delar av Lust och längtan nått offentligheten i volymen Sommarår, delvis skriven i London och utgiven på det socialdemokratiska Framtidens förlag i Malmö 1916. Båda hör till den sekelskiftesdekadenta traditionen. Sålunda är anslutningen tydlig till R:s lyriska husgudar: Heidenstam, Karlfeldt, Sigurd Agrell, Bo Bergman, Sven Lidman, Bertil Malmberg, Sigfrid Siwertz, Anders Osterling och Ture Nerman. Nerman var för R även en politisk mentor, med vilken han fått kontakt redan under gymnasieåren i Sundsvall” (Svenskt biografiskt lexikon).
Se hele beskrivelsen
FOREL, AUGUSTE.
Antikvariat Ström
stro883
Malmö, 1933. 16 s. inklusive omslag. Klammerhäftad i fotoillustrerat omslag. Mycket svagt veck i nedre yttre hörnet. Utgiven av bokförlaget Adlon. Författarens namn felstavat ”August Porel” på omslaget. Berör även till viss del manlig homosexualitet. Med referenser till bland andra Magnus Hirschfeld och Richard von Krafft-Ebing. Auguste Forel (1848-1931) var en schweizisk läkare och skrev bland annat ”Die sexuelle Frage” 1905.