Search Results

Uppsala, Henricus Curio, 1666. 8:o. (12),+ 192, 195-406 s. Två träsnittsillustrationer i texten. Delvis med hoppande pagineringsföljd. Hårt skuren i överkant, delvis med förlust av pagina och rubrik. Sammanbunden med:SCHEFFERUS, Johannes. De situ et vocabulo Upsaliæ ad regni Sveciæ senatorem, &c. illustrissimum exellentissimumq. dominum d. Gustavum Adolphus De la Gardie, comitem in Läckö & Arensburg &c, &c. epistola defensiora. Stockholm, Nicolaus Wankiif, (1677). 8:o. 79 s. Samtida pergamentband. Eftersättsbladen med samtida bläckanteckningar. Första titelsidan med överstruken äldre namnteckning, daterad 1680. Ur Abraham Hülphers bibliotek, med hans namnteckning, daterad 1764 och inköpt på auktionen efter Engzelius. L. F. Rääfs exlibris. Collijn sp. 831 för båda verken. Fant 23 resp. 42. Warmholtz 348 resp. 349. En av de första svenska konsekvent genomförda topografisk-antikvariska undersökningarna. Uppsala var dock ett känsligt ämne, inte minst mot bakgrund av Rudbecks snart därefter publicerade Atlantica, och Schefferus arbete om Uppsala utgör startpunkten för den stora striden mellan honom och Verelius om Gamla Uppsala ålder och läge. Det senare arbetet är ytterligare ett inlägg i debatten. Tillsammans med: Colloqvium inter Rufum & Crassus studiosus de vero situ veteris Upsaliæ. Handskrift från 1750-talet. (2),+ 66 sidor i 8:o. Lätt fuktrand nedtill inledningsvis. Samtida pappband, ryggen med små hål och en handskriven pappersetikett. Ur Abraham Hülphers bibliotek, med hans namnteckning, daterad 1794 och en anteckning om att han köpt den på auktion efter prosten Åhrberg. Med L. F. Rääfs exlibris. Med Hülphers anteckning på titelsidan: “Bör åtfölja Joan: Schefferi Upsalia tr. 1666 n 53-”. Warmholtz 355. Handskrift i bläck från mitten av 1700-talet med 66 tättskrivna sidor. Detta samtal som är skrivet på svenska, tillägnas enligt Warmholtz professor Fabian Törner. Rufus försvarar Schefferus åsikter och Crassus försvarar Verelius. Flera nya argument för Schefferus framförs. Enligt Warmholtz fanns det avskrifter hos flera samlare.

Utan ort, 1678. 4:o. (2),+ 80,+ 105, 126-137, 137, 137-178 s. Lagerfläckar och enstaka småfläckar, kraftigt fläckig s. 13-14 i första pagineringsföljden och s. 162 i andra. Svag fuktrand i övre hörn, kraftigare s. 85 i första följden. Titelbladet taget från ett annat exemplar och insatt, något skuret nedtill. Halvpergamentband från slutet av 1800-talet, guldornerad rygg med röd titeletikett, marmorerade pärmpapper och röda snitt. Ur Ericsbergs bibliotek. Bibl. danica III, sp. 1235. Ej i Thesaurus. Warmholtz 5055, not. Warmholtz har inte sett denna bok utan känner den bara ur en bokförteckning. Den är ett angrepp på den svenska anklagelseakten mot Jörgen Krabbe, ”Een sanfärdigh och uthförligh deduction...”. Jörgen Krabbe (1633-78) var en av de rikaste danska adelsmännen i Skåne vid tiden efter det svenska erövrandet. Han ägde både Krageholms slott, Tosterup och Ingelstrup. Han svor svenska kungen trohet och representerade t.o.m. skånska adeln vid riksdagen 1668 tillsammans med Knud Thott. Efter det danska anfallet 1676 var den gamla danska adelns inställning oklar, många var missnöjda med det svenska styret. Krabbe själv besökte under kriget Kristian V i hans läger, men så sent som i september 1677 slöt han i alla fall upp vid Karl XI:s sida. Frisläppta svenska fångar anklagade honom dock för samröre med snapphanar och efter en mycket summarisk rättegång dömdes han på svaga bevis till döden och halshöggs den 16 januari 1678 i Malmö. Många menade att svenska staten, och framförallt vicegeneralguvernören i Malmö Jörgen Sperling, i själva verket bara ville komma åt hans ägodelar och gods.

Stockholm, Elmén & Granberg, 1810-11. 8:o. 100,+ 169,+ (6); 98,+ (2),+ 194,+ (6); 80,+188,+ (4) s. Fläckig och lagerfläckig, litet hål s. 31-32 i tredje delen och små revor i övre marginal, bläckplumpar mot slutet. Tryfferad med: (ALMFELT, L. A. F.) Revolutionen. [=Rubrik.] Grav. allegoriskt ettbladstryck med inklistrad tryckt text. Utan ort, (1809). Folio (306x504 mm). Enstaka små fläckar, vikt. Samt:Gustaf IV Adolph på Gripsholm. [=Rubrik.] Grav. akvatint föreställande Gustav IV Adolf. Utan ort och år. 4:o (58x66 mm). Skuren inom ram. Samt:Gustavus IV Adolphus rex Sveciae. [=Rubrik.] Grav. porträtt av Gustav IV Adolf som ung. Utan ort och år. 8:o (12x9 mm). Bruntonad. Något nötta samtida hfrbd, guldornerade ryggar och stänkmarmorerade pärmpapper Ur Två volymer. Ur J. Wattrangs bibliotek, med hans röda tryckta bibliotektslappar på frampärmarna, och med exlibris. Setterwall 3671. Snoilsky 257. Första upplagan. Första delens första avdelning utkom i nytryck samma år, dock något nedminskad. En mycket tendensiös urkundspublikation. Uppdraget att skriva verket antas ha kommit från Gustav IV Adolfs tidigare och nu avsatta rådgivare, Ehrenheim och Wetterstedt, i syfte att svärta ned kungen och låta denne bli ensam syndabock för rikets olyckor. Det har även bidragit till att befästa bilden av Gustav IV Adolf som en odugling. Per Adolf Granberg (1770-1841) var mer publicist och författare än historiker. Han hade en period eget tryckeri, som han drev tillsammans med Carl Elmén. I karriären nådde han till sekreterare i kommittén för rikets styrelseverk. Sina historieverk skrev han delvis på officiellt uppdrag, vilket dock visade sig vara en föga lukrativ verksamhet, då de utlovade ersättningarna endast delvis utbetalades. För detta verk erhöll han ”en diskretion” som dock endast täckte tryckkostnaden för ena delen. Ettbladstrycket ”Revolution” visar Gustav IV Adolf med en uggla på sin hatt och en avbruten värja i hand drar i fält släpandes en vagn med de fyra svenska rikstånden. Adelståndet försöker med en värja hugga av linan med vilken kungen drar vagnen. Bredvid ligger den tunna svenska riksbanken, vaktad av två beväpnade katter mot annalkande råttor. Motståndet är Ryssland och Frankrike, som står framför kungen, i form av en stor drake som spyr ut soldater och proklamationer, och en stor rykande kanon. Etsning av Lorens Axel Fredrik Almfelt (1781-1844), som även gjorde karikatyrer av S. af Ugglas vid samma tid. Almfelt var konduktör vid överintendentsämbetet och kapten i telegrafkåren samt elev vid konstakademien från 1792.

(Stockholm, J. P. Lindh), 1808-09. 8:o. (2),+ 384; (2),+ 385-701 s. Liten fläck s. 55 och s. 495, samt enstaka lagerfläckar, andra titelbladet förstärkt i innerkant, reva s. 671-672. Något nötta samtida marmorerade pappband, gröna titeletiketter. Två volymer. Ur Ericsbergs bibliotek. Setterwall 3340. Uno Willers s. 273ff. Allt som utkom. Del ett med undertiteln: Vom März bis September; del två: Vom September 1808 bis zum Februar 1809. Utgiven månadsvis från mars 1808 till februari 1809 i två delar om sammanlagt 12 häften. Willers uppgift om att något januarinummer 1809 ej kommit ut stämmer inte, då detta nummer finns här. Redaktör för ”Der Nordische Kontrolleur” var Ernst Moritz Arndt. Den trycktes på svenska regeringens bekostnad och innehåller ett stort antal officiella aktstycken, krigsbulletiner och rapporter och anses ha haft till syfte att inför kontinenten försvara och förklara den svenska utrikespolitiken, och då särskilt kriget mot Ryssland. Vid sidan av detta och nyhetsrapportering har Arndt även några längre bidrag på prosa och enstaka dikter. Ett kapitel omhandlar Ryssland i folkpsykologiska vändningar, ”Ein kurzes Wort über Russland”. Ett annat större bidrag är avhandlingen ”Briefe an den General Grafen S”, d.v.s. Philipp von Schwerin, där antifranska meningar ges utlopp. Arndt var själv förtegen om sin befattning med tidskriften och även om det så småningom spred sig att han var ansvarig, så var dess hela existens länge tämligen okänd. Gjörwell kände t.ex. så sent som i januari 1809 inte till den och det var först L. F. Rääf som i ett brev till Gjörwell den 17 januari 1809 informerade honom om dess existens. Willers ställer sig tveksam till ovannämnda syfte med tidskriften och anser istället att den varit avsedd som en tyskspråkig statstidning för svenska Pommern och därigenom varit ett led i Gustav IV Adolfs politik, som syftade till att knyta Pommern fastare till svenska kronan (s. 279). Den utgick i en upplaga om 1000 exemplar och exporterades i stor utsträckning till Pommern samt smugglades även till de av fransmännen ockuperade delarna. Efter revolutionen stoppades utgivandet och restupplagan av tidskriften, som kunde anses ha tjänat Gustav IV Adolfs syften, skall ha förseglats och överförts till Kungl. biblioteket, varifrån de dock sedan länge varit försvunna (s. 285). Inte många exemplar lär ha sålts i Sverige, och den är även sällsynt i svenska bibliotek.

Lund, J. Lundblad, 1797. 8:o. Grav. titel.+ (8),+ 236 s.+ 5 grav. utvikbara planscher. Genomgående fläckig, ställvis hårt som på sid. 182, 186-188, och med en genomgående liten fuktrand i övre marginal. Sammanbunden med:(MODEER, Adolph.) Inledning til närmare kunskap om swenske mynt och skådepenningar: Från början och intil dess swenska spiran lemnades af konung Håkan Magnusson. Lund, Joh. Lundblad, 1796. 8:o. 36,+ 328 s. Ett sista blad saknas. Titelsidan med inklistrad grav. vinjett. Genomgående fläckig och med fortsatt fuktrand i övre marginal. Bläckrättelser och -fläckar, fulare på sid 187-193, 239-242. Sammanbunden med:POUGENS, Charles. Essai sur les antiquités du Nord, et les anciennes langues septentrionales, par Charles Pougens. Paris, Charles Pougens, 1797. 8:o. 16,13-28,37-51 s. Fläckig och med avtagande fuktrand i övre marginal. Sammanbunden med:(THAM, Pehr.) Bref til herr lector Luth i Skara, innehållande några anledningar, att i wår nordiska historia äro flere misstag; samt angående wåra westgöthiska monumenter och antiquiteter, af T. [=Rubrik.] + Andra... + Tredje... + Fjerde brefvet. Följetong i “Bihang til Skara stifts-tidningar”, 1794, nr: 41-42, 44-45, 47, 49-52, 6-8, 10-14. (Skara, F. J. Leverentz, 1794.) 8:o. (19); (16); (14); (18) s. Bläcktillskrifter. Samtida hfrbd med upphöjda bind och beige titeletikett med titeln “Svenska antiquiteter”. L. F. Rääfs exlibris och densammes innehållsförteckning i bläck skriven på frampärmens insida. Fint samlingsband med fyra skrifter rörande Sveriges forntid. Sjöborgs “Inledning...” är hans viktigaste antikvariska arbete. Den följdes av “Försök till nomenklatur ...” (1815), men det är det första som är pionjärverket och den första svenska handboken i arkeologi. Mindre viktig är Modeers mynthistoria, vilken är ett omfattande, men redan under samtiden kritiserat arbete, inledd med Odens mynt. Hans egen stora myntsamling hamnade till stor i Härnösands gymnasium. Charles Pougens arbete är i första upplagan. En ny upplaga utkom 1799. Lundstedt I, 315, för Tham, är något oklar rörande antal bihang med brev till Luth, medan KB anger 21 stycken uppdelade på 5 serier. Här återfinns 17 stycken, uppdelade på fyra serier. Det första brevet i fem stycken bihang, andra brevet i fyra, tredje i fyra och fjärde i fyra. Det fjärde brevet påbörjas dock i mitten av tredje delens sista häfte. 1795 utkom även “Femte brefvet til hr. lector Luth Om Hialmars saga på runska och dess trovärdighet”, även det uppdelat på fyra bihang. I dessa brev till historielektorn i Skara, Pehr Luth, utvecklar västgötarudbeckianen Pehr Tham till Dagsnäs sina tankar om Västergötland som rikets hjärta och dess företräde framför Uppland och Sveland, vilka utgör grunden för sentida förespråkare för detsamma i den s.k. “Västgötaskolan”.

Paris, Antonius Vitré, 1659. Folio. (52),+ 14,+ (2 blank),+ 665,+ (1 blank),+ 11,+ (1 blank),+ 230,+ (6) pp. Some spotting, larger on pp. 337-338, slight dampstain in upper corner. Contemporary full vellum, spine worn with worn leather label, blindstamped boards. From the library of Säfstaholm, with its bookplate and spine label. Hoffman II, 101. Greek-Latin parallel text. First Henric Valesius edition, with readings from four MSS. “A most excellent edition”, according to Dibdin. The Latin translation by Valesius.

(Stockholm, 1802.) 4:o. (4),+ 5-73,+ (3) s. Häftad, i samtida marmorerat pappersomslag. Tillsammans med:(d’ALBEDYHLL, Gustaf & EHRENHEIM, F. W. von.) Suite des pièces authentiques, qui servent à eclaircir ma conduite &c. et mon sort, après de justification obtenû. (Stockholm, 1802?). 4:o. (2), 77-103 s. Häftad, i samtida marmorerat pappersomslag. Fint exemplar, ur Ericsbergs bibliotek. Setterwall 3304: ”Arbetet indraget af författaren och ytterligt sällsynt”. Åhlen 17:341 not. Det sällsynta företalet som skall utgöra sidan 3-4 saknas här, som nästan alltid. Det saknas även i Kungliga bibliotekets exemplar. Detta är dock en variant, tryckt tillsammans med ett annorlunda titelblad, med citat av Cyprianus och Plinius samt med dedikation till föräldrar och vänner. Inga extra blad har funnits i detta exemplar. Andra delen innehåller brevväxling mellan d’Albedyhll och Ehrenheim. Gustaf d’Albedyhll (1758-1819) var diplomat och från 1787 minister vid svenska ambassaden i Köpenhamn. Han blev lite motvilligt en av nyckelpersonerna i fänriken Lars Benzelstiernas plan att vintern 1788-89 bränna upp en rysk eskader som ankrat i det isbelagda Öresund. Planen röjdes dock på förhand och Gustav III, som själv var informerad, kände sig komprometterad och fann sig föranlåten att rappelera d’Albedyhll från Köpenhamn, degradera honom till minister i Hamburg och låta honom ensam klä skott för den misslyckade attentatsplanen. d’Albedyhll vägrade dock att anta posten och krävde upprättelse, vilket han fick först i november 1792. Hans diplomatiska karriär var dock över, och han ägnade sig därefter huvudsakligen åt skriftställeri och boksamlande. Hans tryckta arbeten, som ofta inte tillhandahölls genom bokhandeln, innehåller värdefullt material till samtidens diplomatiska historia, och kretsar mycket kring händelserna 1789.

Oxford, Typographeo Clarendoniano, 1778. 4to. (22),+ 510; (2),+ 423; (2),+ 607, (14); 611 pp. Occasional spots throughout, but overall a fresh clean copy. Contemporary calf with gilt ruled boards, rebacked with new spines, gilt, and with gilt edges. Binder's ticked of T. Barratt of Oxford on front pastedown of volume I. Four volumes. Fine set. From Winchester College, with bookplate ”Bibliotheca Moberlianæ” on the front pastedowns, to which it was given by R. Bigge Wither. Handwritten dedications to Bigg Wither from a miss Lowell on the front fly-leaves, dated 1841. Hoffman II, p. 70. Clarke p. 62-63. Moss p. 418-419. Ebert 7083. Dibdin p. 532-533. Printed in 500 copies only. Edited by Dr. Samuel Musgrave (1732-1780). Dibdin, quoting the Bibliographical Dictionary, gives a detailed account of the various MSS which Musgrave consulted. Even though he was a physician, Dr. Musgrave devoted most of his lifetime to Euripides. He had edited the Hippolytus in 1756 with Markland's notes and later in 1762 he published at Leyden ”Exercitationum in Euripiden libri duo”. Clarke writes that Musgrave had already arranged in 1771 for this four volume edition to be published at Oxford. While Harwood is very critical of this edition, Clarke writes that while "he suffered from lack of leisure and of books, and his work is uneven, his claim to have advanced the study of this author is generally admitted". In addition, Musgrave's notes were reprinted in a number of editions as late as 1821.

Paris, 1662. 12:o. (8),+ 163,+ (1),+ (4, blanka) s. Bläckfläck på s. (3-4) och liten fuktfläck i nedre hörnet från s. 151 och framåt. Titelbladet med ett inskrivet V med tre prickar med bläck. Sammanbunden med: HAMBREUS, Jonas. Then andre supplicationen til hans kongl. May:tz Sweriges rijkes högt betrodde man [...] herr Sewedh Bååth, [...] så wäl som til alla the andre wälborne, wäl-bördige, ehreborne, högh-wijse och högh-hlärde herrar, samptlige assessorers och bijsittiare j then hög-bte. konunglige Hoff-rätten, ther sammestädes; mijne respective nådige och höggunstige herrar. Paris, 1663. 12:o. 12 s. Liten fuktrand i nedre hörn på de första två bladen, fläck sista bladet. Hårt nött grönt marokängband från mitten av 1800-talet, guldornerad rygg med upphöjda bind, marmorerade snitt. Ur Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Collijn sp. 354. Samlingsband med stackars Jonas Hambreus böneskrift till kungen om sina olyckor p.g.a. slarviga adelsynglingar i Paris, följd av hans andra supplikation. Totalt utgav han tre supplikationer, en sammanfattning av relationen och en sammanfattning av supplikationerna samt en klagoskrift. Jonas Hambraeus (1588-1671) var sedan 1626 svensk predikant i den lutheranska kyrkan i Paris, och från 1628 professor i orientaliska språk vid Paris universitet. Han översatte bl.a. några av Messenius skrifter till franska och år 1636 var han dessutom kopplad till Hugo Grotius svenska ambassad i Paris. I Paris bistod Hambraeus ofta unga svenska adelsmän med penninglån under deras peregrinationer, vilket straffade sig, då Hambraeus snällhet ”utnyttjades på det hänsynslösaste sätt” och han fick sällan eller aldrig tillbaka sina pengar och hamnade t.o.m. själv i bysättningshäkte. Till slut blev han således tvungen att vända sig till svenska kronan för att hävda sina krav. Men inte heller det hjälpte, trots mängden av påminnelser och supplikationer. Ett rykte säger att han dog i fängelse. Relationens mycket långa titel berättar utförligt om hans öden. Den genomgående mycket märkliga stavningen möts med en kort tryckfelslista på slutet: ”The feel som här uthi thenna impressionen finnas, kan then godhe läsaren altså fröbettra”.

London, Gul Bowyer, 1708. 8:o. VII,+ (1),+ 74,+ 85,+ (3, blanka),+ 24 s.+ grav. plansch (med gravyr på båda sidor). Småfläckar inledningsvis och mot slutet, ett litet hål i marginalen genom s. 7-8, och första gravyren med tillskrift med bläck. Något nött samtida skinnband, nött guldornerad rygg med upphöjda bind och röd titeletikett, pärmarna med spegeldekor, röda stänksnitt. Ur Johan Hallenbergs bibliotek, med hans namnteckning, och ur Ericsbergs, med Carl Jedvard Bondes exlibris klistrat över ett äldre som är borttaget. Fint exemplar! Fiske s. 643. Carlander II, 760. Detta är en sammanfattning, utgiven av William Wotton, av Georg Hickes stora verk om det anglosaxiska språket, som utkom i stor folio 1703-05. Den innehåller även ett appendix av Edward Thwaites om de tidiga angosaxiska mynten med eget titelblad: ”Notæ in Anglo-Saxonum nummos”. Fin proveniens. Historikern och riksantikvarien Jonas Hallenberg (1748-1834), som även var chef för Kungl. myntkabinettet, skrev ett stort antal skrifter om mynt, framförallt om kufiska och orientaliska. Hans boksamling såldes på auktion i Stockholm 1835 med en tryckt katalog som upptog 2060 nr. Gjörwell nämner att Hallenberg hade ett bibliotek som till sin beskaffenhet och värde kan kallas ett "Ämbets-Bibliothek". Sin myntsamling skänkte han till Uppsala universitet.

(Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: Continuation, aff Stetiniske diarium eller annotation hwadh dageligen ifrån den 8. september til den 4 october 1677. wedh belägringen för Stettin förelupit och passerat. (Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: [Stettins belägring. Fortsättning omfattande 27 september - 3 oktober]. Utan ort, (1677). 4:o. (6),+ (2, blanka) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: Continuation aff diarium eller noga annotation hwadh dageligen i belägringen för Stettin förelupit ifrån den 9. augusti til den 8 septemb. 1677. [=Rubrik.] (Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: Accords-puncter emellan hans chur-furstl. durchl. aff Brandenburg och generalleutnanten von Wulfven som öfwer-commendant aff staden och fästningen AltStettin, uprättade den 16. decembris anno 1677. [=Rubrik.] (Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Tagna ur band. Ur Ericsbergs bibliotek. Klemming, Sveriges krig, s. 202, 203, 205 och 207. Warmholtz 5036 (första häftet) resp. 5041 (fjärde häftet). Andra och tredje häftet ej i Warmholtz. Detaljerad skildring i ett format som närmar sig den periodiskt utgivna tidningens. Den beskriver Brandenburgs belägring av svenskarna i Stettin (Szczecin), vilken varade i ett halvår innan staden tvingades ge upp.

Köpenhamn, Franz Christian Mumme, 1753-54. 8:o. 53,+ (11),+ 367; 56,+ 536 s.+ 30 grav. planscher, huvudsakligen utvikbara. Lätta fläckar och lagerfläckar. Samtida bläckanteckning på s. 56 i andra delen och planscherna med bläcknumrering. Nött samtida skinnband, blindpressad rygg med upphöjda bind, skada på övre kapitäl. Från Ericsbergs bibliotek. Bibl. danica III, sp. 861. Första upplagan av Johann Adolph Scheibens tyska översättning av ”Det første forsøg paa Norges naturlige historie” (1752), en ny tysk upplaga utkom 1769. En engelsk översättning ”The Natural History of Norway” utkom 1755. Erik Pontoppidan (1698-1764) var teolog och mer samlare än forskare, men som med sitt oerhörda flit och med sina talrika skrifter, räddat åtskilligt åt eftervärlden, som annars hade gått förlorat. Innehåller bl.a. ett långt kapitel med plansch om sjöormen.

Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1902-42. 8:o. Blå halvmarokängband, guldornerade något blekta ryggar med upphöjda bind och tre förgyllda kronor i mittfältet, övre guldsnitt och med omslagen medbundna. Sista bandet senare men mycket uniform med de övriga. Komplett svit av den svenska översättningen av Hedvig Elisabeth Charlottas dagböcker vilket är den enda utgåvan av en de viktigaste källorna till den inre politiska historien under perioden 1775 till 1818. Dagboken är i original skriven på franska och finns idag på Riksarkivet. De tre första delarna översattes av Carl Carlsson Bonde på Ericsberg och de övriga av hans systerdotter Cecilia af Klercker.

Utan ort, 1652. 4:o. ):(4, A4-Z4, Aa4-Zz4, 3A4-3D4, 3E3. Saknar det sista blanka bladet. Enstaka samtida understrykningar och marginalanteckningar med bläck. Hfrbd från slutet av 1800-talet, guldornerad rygg med röd titeletikett och upphöjda bind, alrotsmarmorerade pärmpapper. Ur Gustaf Holdo Stråles bibliotek, med hans exlibris, och ur Ericsbergs bibliotek. VD17 23:311817Z. Klemming, Sveriges förhållanden, s. 106. Warmholtz 8305. Av hävd åtnjöt staden Bremen nästan full självständighet gentemot det omgivande ärkestiftet som den formellt tillhörde. När det stod klart att området i Westfaliska freden skulle komma att tillfalla Sverige fruktade man naturligt nog att detta självbestämmande inte skulle komma att respekteras av svenskarna. Man utverkade då ett frihetsbrev av kejsaren, 1646, i vilket Bremens ställning som fri stad formaliserades. Detta senkomna dokument (som lär ska ha kostat Bremens borgerskap en ansenlig summa) erkändes dock inte av Sverige, orsakerna till vilket detaljerat redovisas i denna skrift. Frågan kom att leda till två väpnade konflikter mellan Bremen och Sverige (första och andra Bremiska krigen, 1654 respektive 1666) vilka båda ledde till kompromisser till Sveriges fördel, men där Bremens självständighet trots allt bestod. Hermann Conring (1606-81) var professor i medicin i Helmstad från 1637 och i politik från 1650, och ansågs vara en av sin tids främsta jurister. Han verkade dessutom åren 1650-51 i Sverige som drottning Kristinas livläkare.

Riga, Georg, Matth. Nöllers, (1689). 4to. (2),+ 168,+ (3) pp. Title with wood-cut vignette. Worn half calf from early 18th-century, spine with raised bands, marbled paper over wooden boards. Small holes on spine and front board with torns lower part. Title leaf with overdrawn owner’s signature, and signature of Gustaff Ad. Strömfelt(?) From the library of Ericsberg. VD17 23:240915T. Inleds med den kungliga resolutionen av 1671 och med en tryckt befallning av Clas Tott (1630-74) att åhöra förordningarna. Tott var generalguvernör över Livland 1665-72. Den mer sällsynta första, mindre utgåvan av Livländische Landesordnungen, en samling av svenska förordningar rörande Livland. En större utgåva publicerades i Riga 1705, med ett nytryck 1707.

Stockholm, Henrici Keysers, 1651. 12:o. *1, A12-G12, H6. Samtida pergamentband, med handtextad ryggtitel. Fina samtida bläckantedckningar på försätsbladen. Bortriven namnteckning på sista försättsbladet. Collijn sp. 530. Almquist s. 116. Första sällsynta upplagan. Den andra utkom 1665 och en tredje 1674. Johannes Loccenius (1598-1677) som föddes i Holstein blev doktor i juridik i Leiden 1625. Samma år blev han inkallad till Sverige av Gustav II Adolf till en professur i historia i Uppsala. År 1628 blir han professor Skytteanus, 1648 universitetsbibliotekarie, 1651 rikshistoriograf och 1667 assessor i antikvitetskollegiet. Som forskare i svensk rätt och som lärare introducerade Loccenius rättsvetenskapen i Sverige, och behovet av ett lexikon som definierade och översatte det ålderdomliga svenska rättsspråket till latin var stort. Loccenius arbetade även ständigt vidare på detta lexikon och varje ny upplaga innebar förbättringar. På slutet finns ett ”Explicatio perigrinarum aliquot dictionum feudalium”, i vilket en mängd feodala termer förklaras ha germanskt (d.v.s. langobardiskt och gotiskt) ursprung.

8vo. Each with (4) pp, one with seal and address. The English architect and archaeologist Charles Robert Cockerell (1788-1863) took part in the excavations of the Temple of Aphaea in Aegina in 1811 and he was to become an important promoter in the archaeological field. He is nowdays -as an archaeologist- perhaps most remembered for removing the reliefs from the temple of Apollo at Bassae, which are now in the British Museum. When Cockerell returned from Greece he stayed with Gell in Naples, where they planned to write a book on Pompeii together, and he visited Pompeii with both Gell and in June 1815 with Mazois, whom he had met earlier in 1815 in Rome. In these two fine letters he tries to encourage Mazois that he must continue with the publishing of his monumental work on Pompeii. Cockerell has just received the first ”livraison”. Mazois (1783-1826) was finally able to publish the first two parts of the work, while the remaining parts were published by Franz Christian Gau.

Haag, Pierre de Hondt, (1742)-48. 4:o. Grav. front,+ (4),+ IV,+ VII-XXIII,+ (1),+ 533,+ (23); (4),+ 653,+ (38) s.+ stor utvikbar grav. plansch; (2),+ IV,+ 380 s.; (2),+ XVI,+ 320 s. Flera grav. vinjetter i texten. Titelbladen tryckta i rött och svart. Genomgående med lätta lager- och småfläckar. Första delen med återkommande fläckar i nederkant och en ful fläck s. 214-215, andra delen med liten fläck s. 510-511, del tre s. 59 och s. 257-258 i del fyra. Oskurna, i något nötta samtida bruna hfrbd, guldornerade ryggar med upphöjda bind och röda resp. gröna titel- och deltiteletiketter. Fyra volymer, volym ett med liten lagning på övre kapitäl och med en liten skada på bakre fals i volym fyra. Med exlibris från det von Tümpling’sche Fideikommis-bibliothen auf dem Thalstein bei Jena och med handskrivna etiketter på ryggarnas övre fält. Warmholtz 5954 not. Hesse 1407. Fint exemplar av den andra upplagan, titelupplaga, av den franska översättningen av Nordbergs stora historik över Karl XII, översatt av Carl Gustaf Warmholtz. Den tryckets 1742 av Husson i Haag och försågs 1748 med nya titelblad av De Hondt. I detta exemplar föreligger två dedikationsblad till S. L. Neale från Hondt, som normalt inte förekommer. Warmholtz var själv mycket kritisk till denna översättning och önskade att han hade haft arbetet ogjort, ”... jag hade kunnat nyttigare och angenämare använda min tid”. Även en tysk översättning utkom, åren 1745-51. Den graverade frontespisen med en bröstbild av Karl XII i en medaljong är graverad och tecknad av J. v. Schley. Vignetterna är graverade av alternerande denne och av P. Tanjé. Den stora planschen i andra delen visar slaget vid Poltava och del fyra innehåller "Liste des médailles frappées pendant la vie de Charles XII".

London, printed by Cooper and Graham, 1796. 8vo. xvi,+ 152 pp.+ 7 engr. plates with printed colours and gilt frames. Spotting, the first plate with paper repair in top margin with slight off-setting to the title page. Rebound full calf, contemporary boards with gilt frames and modern spine gilt with red label. From the library of Robert Ellis Cunliffe, with his book plate and with his gilt arms (a Greyhound dog) on the front board. Summers p. 264. The first ”Jeffery's Edition” of Walpole’s classical Gothic novel with ”...sophisticatedly executed color-printed plates and ornamental borders unique to each copy of the book. It is one of the monuments of English color printing at the end of the eighteenth century” (Sandro Jung). Re-issues was published in 1800, 1801 and 1804. ”The Castle of Otranto”, first published in 1764 is generally recognised as the first Gothic novel. It was published anonymously and claimed to be based on a sixteenth century manuscript from Naples.

1. Kallelsebrev till brukspatron Anton Grill som arbetande medlem i Musikaliska sällskapet i Carlskrona, daterat 1 januari 1818, och egenhändigt undertecknat av Ordnings-Directeur C. Kallström, Musik-Directeur M. Wollin och Cassae-Directeur Z. Pisarsky, samt av sekreteraren Henrik Wolter. Folio. (1),+ (3, blanka). Vikt, med sigill.2. Kuvertet adresserat till Anton Grill i Linköping & Godegård, baksidan med sällskapets lacksigill.3. Allmänna regler, antagne till efterlefnad i Musikaliska sällskapet i Carlscrona [=Rubrik.] Karlsrona, tryckt i Kongl. Amiralitets-boktryckeriet hos majoren och Ridd. C. F. Svinhufvud, 1817. 4:o. (4) s. Vikt.4. Sällskapsdekoration med Orphei lyra i silver och bevarat vitt sammetsband. Lyran med inskriften ”Emollit mores nec sinit esse feros” på den ena och ”den 6 november 1815” på andra sidan. Det Musikaliska sällskapet i Carlskrona grundades den 6 november 1815. Initiativtagare var Israel Nordvall (1787-1857). Satsningen var ambitiös med inte bara musicerande och sällskapsliv utan redan från början startade sällskapet ett institut för musikundervisning, och den mest kända eleven därifrån blev med tiden Anders Randel. För att utöka medlemskaran, och sannolikt för att få in pengar, gjorde Sällskapet 1817 reklam för sin verksamhet, bl.a. genom att inbjuda musikälskande personer från både när och fjärran som medlemmar till verksamheten. Somliga inbjöds även som arbetande medlemmar fast man knappast kunde räkna med att de kunde komma att besöka staden i första taget. På detta sätt blev vid sidan av Anton Grill även hovmarskalken Gerard De Geer med sin fru friherrinnan Henriette Charlotta medlemmar i augusti 1817.Anton Volter Grill (1779-1855) var bl.a. förvaltare av bruket Godegård utanför Motala och godsägare i Linköping. Han var hög frimurare och stor musikvän, spelade både fiol och piano samt hade harpvirtuosen Antoine Edouard Pratté som gäst under flera år. Han har skildrats som gästfri och generös.Medlemsemblemet form av Orphei lyra i silver är tillverkat av juveleraren Carl Abraham Neuendorff d.ä. (1805-32) i Karlskorna, och framställandet innebar en stor kostnad för sällskapet. Dess bärande stipuleras i stadgarnas §19: ”Heders och Arbetande Ledamöternes Decoration är en Orphei Lyra af Silfver med Devis: Emollit mores, nec sinit esse feros, hvilken bäres i hvitt Sidenband i knapphålet af Herrarne och encollier af Damerne vid alla tillfällen, då Sällskapet är samladt”. Att som här även sidenbandet är bevarat är mycket ovanligt. Om Musikaliska sällskapet se Leif Karlsson ”Anders Pettersson och Musicaliska Sällskapet. En tillbakablick på 1800-talet sedd från Carlskronas horisont” (http://www.karlskronamusikhistorik.se).

Erfurt, Joh. Birckneri, 1620. 8vo. (30),+ (2, blank),+ 816, 819-1026,+ (56) pp.+ (16) pp. with wood cut illustrations. The title printed within wood cut frame. A minor hole through pp 619-620 with loss of lettrers and an old paper repair 835-836 with loss of text. Fine contemporary vellum, blindstamped spine in compartments and boards with flurons in corners and in the middle, elaborately gauffered edges. Old owner’s signature on title ”Ex libris Joan. Wierbrez mp”, wood cut book plate on front paste down and with book plate of Torsten Jungner. From the library of Arne Losman. VD17 39:128995W (with several incomplete copies). Only edition of Sebastian Schröter’s geography and history of the world, with chapters on Germania, i.e. Germany and Austria, Spain, France, Italy, England, Greece, Hungary, Poland, Russia, Denmark, Sweden and a long chapter on Africa. It starts with a short "Encyclopaedia disciplinarum mathematicarum" about measuring and astronomy, illustrated with wood cuts. A continuation "Historicae geographiae conscriptae tomus alter” was published the same year but seems often to be missing. Sebastian Schröter (1593-1650) was pastor at the Michaeliskirche and professor in Hebrew and Ethics at the University of Erfurt.

London, Hurst and Blackett, 1856. 8vo. xviii,+ 546 pp.+ large fold. engr. map,+ 16 lith. plates. Wood engravings in text. Foxing and some tears in margin, a larger tear through pp. 237-238. Publ dec. cloth, worn and with tear at rear hinge and top of spine, partly faded. Inscribed to the Swedish artist Fritz von Dardel ”To Captain Dardell with the authors Kind Regards London, May 3? 1856.” In modern black cloth Solander box (Lotta Löwgren). Mendelssohn p. 41. Första upplagan av värmlänningen Charles John Anderssons första bok med bra proveniens! Boken har efter konstnären Fritz von Dardel (1817-1901) gått i arv i släkten. Boken är sannolikt skickad till Fritz von Dardel av C. J. Andersson. Det finns inga uppgifter om att de skulle ha träffats och Dardel kan knappast heller ha varit i London i början av maj 1856. Det finns däremot flera belägg för att Fritz von Dardel kände pappan, Llewellyn Lloyd. Han gjorde flera karikatyr över denne och berättar i sina minnen om ett möte med den äldre Lloyd i Vänersborg 1863. Dardel blev kapten 1854.Charles John Andersson (1827-67) var oäkta son till Llewellyn Lloyd, avlad under ett av dennes äventyr bland björnar och pigor i Sverige. Lloyd ville först inte erkänna sonen utan denne fick ta moderns namn. Efter studier i Vänersborg och Lund begav sig Andersson till London, och ägnade sig därefter åt jakt och upptäcksresor i nuvarande Namibia. Han dog på vägen till Ondonga i Ovamboland. Enligt sägnen skall Lloyd ha erbjudit Andersson sitt erkännande och efternamn efter att denne börjat bli känd, men Andersson tackade nej.Lake Ngami behandlar två expeditioner. Den första tillsammans med Francis Galton till Nangoro Werft 1851-52 och den andra på egen hand till Lake Ngami 1853. Enligt Mendelssohn ger hans skildring en ”...full and complete an account of Namaqualand, Damaraland, and the Ovampo country, and the description of the fauna of these countries is absolutely unequalled”. En svensk översättning utkom redan samma år.

Stockholm, stentryck af Fehr & Müller, (1818-19). Folio. Litogr. titel,+ 2-15 litogr. s; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s. Första titelbladet med reva lagad med en pappersremsa, som förorsakat en textförlust. Denna har ersatts av nära samtida handskrift. Genomgående solkig, en svag fuktrand i delar av tredje och femte häftena, titelbladen till fjärde och sjätte häftet med bläckplumpar och med ett litet hål i det fjärde, sidan 7 i andra häftet hårt skuret i ytterkant med förlust av notkant. Nött samtida hfrbd, med skada på övre kapitäl. Ej i Fellinger. Nisser s. 46f. Wiberg s. 151. Andersson, Franz Berwald (1970), s. 36-42. Allt som utkom av Franz Berwalds första i tryck utkomna arbete, både som tonsättare och utgivare. Mycket sällsynt! Det är dessutom både en tidig musiktidskrift och ett tidigt svenskt litografiskt arbete. Första delen har underrubriken ”1. Häftet af Franz Berwald”, densamma har - med resp. häftesnummer - även tredje och sjätte häftet. Det andra, tredje och femte häftet har istället, efter häftesnumret, underrubriken ”...af Åtskillige”. Efter studieår och anställning vid hovkapellet debuterade den 21-årige Franz Berwald som tonsättare med en konsert den 10 januari 1818. Stärkt av framgången beslöt han sig för att säga upp sig som violinist i hovkapellet och istället försörja sig som oberoende tonsättare. Samtidigt planlade han utgivandet av en musikalisk tidskrift. Han tog kontakt med Ludvig Fehr och Carl Müller, vilka just startat ett litografiskt tryckeri för noter, där Berwald troligen även kom att fungera som musikaliskt sakkunnig. Hans syfte med utgivningen var, bortsett från att försörja sig, enligt honom själv - i en tidningsartikel 21 september 1818 - att förse publiken, både den ”i konsten bewandrade som den mindre skicklige, ett werkligt musikaliskt nöje”. Enligt Andersson fanns dock även ett klart pedagogiskt syfte med utgivandet (Andersson s. 38). På våren 1819 reste dock Berwald på konsertresa till St. Petersburg och tidskriften fick ta en paus efter det sjätte numret. Då han dröjde längre än väntat tog Carl Müller, som nu ensam förestod tryckeriet, istället kontakt med Laur. Westerberg för en ny tidskrift, ”Musikalisk journal för damer”. Då Berwald återkom till Sverige tog han ånyo kontakt med Müller och de förberedde istället en internationell tidskrift, ”Journal de musique”, av vilken dock endast fyra nummer utkom, 1819-20. Musikalisk journal innehåller åtskilliga småstycken av Berwald, både i de häften som anger så i titeln och vilka enbart innehåller verk av honom (dvs. nummer ett, tre och sex), och i de häften som anger ”af åtskiliga”. Enligt faktasammanställningen i ”Franz Berwald. Die Dokumente seines Leben” (1979) återfinns i Journalen 28 bidrag av Berwald. Då endast ca. 43 av Berwalds kompositioner, huvudsakligen saker av ringa omfång, överhuvudtaget trycktes under hans livstid, utgör detta en stor del. Bland övriga tonsättare som representeras i Journalen återfinns bl.a. Du Puy och Bernhard Romberg.