New York and London, 1940. 8vo. xi, 359 s. Originalt helsjirtingbind, grått med tittelfelt på rygg i svart og gull. Ryggen er litt gulnet og kapiteler svakt innbøyd. Navn på forsats. Ellers pen.. (Harper & Brothers publishers) Engelsk. Førsteutgaven av teksten med A-P i kolofon, andreopplagets innbinding i grå sjirting. Wrights klassiker om Bigger Thomas er satt til Chicago på 1930-tallet. Boken behandler blant annet måten det amerikanske samfunnet og rettsvesenet styrer fattige mot kriminalitet. En banebrytende bok som i 1940 viste vei for en ny generasjon av forfattere som skrev om afro-amerikansk liv i USA.

[Dikterat brev adresserat ”Aller nådigste Drottning” daterat den 19 maj 1876]. (2) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborne Hr Baron” daterat den 21 april 1882]. (3) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborna fru Grefvinna”, ej daterat]. (3) s. + [Visitkortsfotografi föreställande Helga de la Brache på dödsbädden]. Albuminfotografi på kartong (10,5 x 6,5) cm. Samtliga handskrifter har varit vikta. En med små marginalrevor och en liten fläck. Som helhet i fint skick. Fotografiet med ett minimalt tryckmärke i bild. Ett hårt nött exemplar av ”Gif akt! Ett blad ur Wasahistorien. Akstycken och upplysningar rörande fröken Anna Helga de la Brache med anledning af ”Neue Freie Presse’s” artikel om Ryssland och den svensk-norska konflikten” (Stockholm, Gullberg & Hallbergs boktryckeri, 1895), ett kuvert adresserat ”Hennes majestät enkedrottningen” som inte passar det nämnda brevet samt diverse tidningsurklipp medföljer. Helga de la Brache (1817-85) var en bedragare som lurade sig till en statlig pension genom att hävda sig vara dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden. Hon avslöjades genom en artikel i ”Nya Dagligt Allehanda” 1870. I december 1876 inleddes en rättsprocess mot henne där det bl.a. avslöjades att hennes riktiga namn var Aurora Florentina Magnusson och att hon egentligen var dotter till en tullvaktmästare. Hon dömdes för oriktiga mantalsuppgifter i mars 1877. Även efter domen fortsatte hon envist hävda sin oskuld och sin påstådda identitet, och ägnade sina sista år till att driva en rättshaveristisk process samt skicka tiggarbrev till diverse personer. De la Brache och processen kring henne var vida omskriven i samtiden och hon tilldrog sig en viss skara anhängare för sin sak.I det första brevet riktar sig De la Brache till drottning Sofia av Nassau och inleder med att ”i allra djupaste underdånighet tackar jag för de mig nådiget tillsända 400 kronor genom pastor Ehrling” och fortsätter med att hon med dessa kunnat betala sin hyra och betala av ”åskilliga i vinter gjorda skulder”. Nu står hon dock åter medellös och ”bönfaller om eders majestäts nådiga och hjelpande, af mina många och stora behof!”. Vidare skriver hon att ”slaget i armen hindrar mig att utförligt skrifva, derför har min värdinna fru Biörk lofvat att i all underdånighet framstella mina angelägenheter hos eders majerstät, emedan pastor Ehrling framfört det nådiga löftet, att hvem som åtager sig att framföra min sak skall i nåder blifva emottagen och hörd”. I det andra brevet, ställt till en okänd baron, skriver De la Brache om en utskrift av rättegånghandlingar och en anhållan ”till Riksdagens herrar ledamöter att godhetsfullt upptaga dessa handlingar, och enligt Konstitutions-utskottets godhetsfulla löfte, att, efter rättegångens slut återgifva mig pension”. Brevet fortsätter i en mycket upprörd ton med en uppsjö anklagelser: ”det är underligt, att ingen af hela samhället har för en så olycklig och värnlös främling så mycken christelig känsla - så att en så oskyldigt i råkad nöd blefve af någon ädel och rättänkande person afhjept [...] man har med både list och våld dragit mig inför polisen, och behandlat mig som den största brottsling. Man har beröfvad mig alla mina egodelar - till och med rättegångs-handlingarne - hvilka utvisar mina rättigheter [...] emot lag och rätt, beröfvadt mig mitt Namn - ja alla menskliga rättigheter [...] Som jag nu står här bedragen på alla de löften om beskydd, utfattig, utan namn, utan mänskligt deltagande, ber jag herr Baron, att meddela Riksdagen allt detta! Ännu en gång påminner jag att jag har fulla lagliga bevis att jag hela lifvet måst lida fullkomligt oskyldigt!!!”. I det tredje brevet, ställt till en okänd grevinna, inleder De la Brache med att beklaga att hon inte kunnat besöka grevinnan som avtalat och forsätter därefter med att meddela att hon ”befinner i värklig döds farligt förhållande om ingen hjelp kommer mig ögonblickligen till del”. Hon ber grevinnan att, åtminstone för ett ögonblick, ”ägna sitt ädla hjerta åt mig, som är den olyckligaste af menniskor”. I ett post scriptum på baksidan skriver hon ”som jag nu skall ingifva till Högsta domstolen mina papper finner jag mig ur stånd dertill om jag ej får några pengar”.

Stuttgart, Cottaischen Buchhandlung, 1819. 8vo. Exquisitely bound in and early 20th century full morocco binding. Spine with gilt lettering and floral motifs and boards with gilt floral motifs within a gilt-ruled panel. End-papers with Moorish lattice forms. Upper edge gilt, fore- and lower edge uncut. Binding signed “AK”. Internally very fine and clean, overall a most attractive copy. 556 pp. + frontispiece. Pp 399-400 are counted twice whereas pages 495-496 are skipped so that the final page count remains correct. P. 9 'Talismane' instead of later 'Talisman', indicating the first issue. Housed in a slipcase. Withbound in the back are pp. 7-10, the corrected pages from the second issue. A very fine copy of the first edition, first issue, of Goethe’s celebrated cycle of lyrical poems, inspired by the works of the great Persian poet Hafez. Intended as a poetic dialogue between East and West, “Divan” also reflects Goethe’s deep affection for the Austrian dancer Marianne von Willemer (1784–1860) who contributed several poems to the collection. Furthermore it represents one of the most important engagements with Eastern poetry in German Romantic literature and contains some of the finest verses of Goethe’s later years. “The West-Eastern Divan is in many ways a revolutionary book. Goethe himself was no revolutionary – far from it – and yet his book had the effect of capsizing conventional nineteenth-century conceptions of poetry. It represented nothing less than a decisive reconfiguration of poetry.” (…) By 1814, five years before the publication of the Divan, Goethe had come upon the poems of Hafiz in the translation of Joseph von Hammer (later von Hammer-Purgstall), a prolific Orientalist who had rendered the complete Divan of the Persian poet into German. The word divan (diwan in Arabic) is itself of Persian origin; originally it meant a kind of register, a record. (The word has passed into European languages to designate border and customs controls, e.g., douane in French or dogana in Italian.) An early Arab philologist could state that ‘poetry is the diwan of the Arabs’. By that he meant that the poems of the pre-Islamic Arabs, with their very specific mentions of places and of tribes, of battles and skirmishes, of blood-feuds and clan rivalries, served as a record of events that would otherwise have been lost. (…) But the word divan also came to designate the collected works of a poet. And it is in conscious imitation of his beloved ?afi? that Goethe chose to use the word Divan for his own collection. Even so, there is a crucial distinction to be noted. Goethe calls his own collection the West-östlicher Divan, the West-Eastern Divan. His Divan is not to be simply an imitation of an Eastern model but a work that holds both East and West in firm but affectionate equipoise.” (From the introduction of Ormsby’s English translation to West-Eastern Divan).Hagen 416

Copenhagen: Forlaget Fremad, 1933. Indbundet i forlagets originale grå helshirt med rød titel og enkel dekoration (hardcover), uden smudsomslag. 384 pp. Godt rent eksemplar. First edition thus - an abridged Danish translation of The Capital / Das Kapital. Fine copy.

Multipress - Xavier Moreau, 1981. 4to. Original boards with well preserved, unclipped dustjacket, now protected. 145 pp. Illustrated in colour. Only a hint of wear to exterior and lower right corners a bit rubbed (see photos please), overall an attractive tight and clean copy of the true first edition.

Adolf M. Hakkert, Amsterdam. 1965. Publisher's cloth. cxv, 395pp Good copy. Spine and edges of boards lightly sunned Name in pen to front free endpaper. With an introductory essay, notes, and indexes.

Gaarder, Jostein. Oslo 1995 (Aschehoug), 1995. Stor 8vo 322 s. Originalbind.

Oslo (Gyldendal) 1992. Originalbind med originalt vareomslag. 4to. 256 s. Brett nederst i hjørenet på noen sider

Berghs, 1998. 88 s., illustrerad med teckningar i färg. Förlagsband. Förlagsny.

Tidskriften Hemslöjden, utan år. 80 s., fotoillustrerad i färg. Häftad. Namnteckning. Namnetikett på främre omslaget. (Hemslöjdens skrifter nr 2.

Nordiska museets förlag, 2001. 136 s., illustrerad i färg och svartvitt. Förlagsband.

Modernista, 2013. 189 s. Pocket. Nyskick.