Sökresultat

[Nürnberg / Nuremberg], November 1772-May 1786 according to the printed dates, and one undated (the date remains to be filled in). The impressions consist almost exclusively of mirrored text, indicating that the copper (?) plaques themselves were the main product, and not these impressions. In many cases the text opens with "Hier ruhet in Gott [...]" (Here rests in God [...]), supporting the conclusion that the plaques were intended for graves, and perhaps affixed to coffins or crosses. Presumably the deceased were all inhabitants of Nürnberg, where Küffner was active all his life. A few impressions may have been pulled as a memento for the immediate family of the deceased, but these prints could just as well be unique and must in any case be exceedingly rare. - - - The plates are in the form of decorative cartouches usually with a roughly oval shape, plate and sheet sizes vary although a few basic shapes dominate. Largest sheet is 27,5 x 37,5 cms. Some staining and short marginal tears, some sheets are laid down in the corners onto later brown backing sheets. Three of the impressions are counterproofs (March 1779, Feb. 1780, and Oct. 1783), in the final case an original mirrored impression from the plate is present as well. - - - Provenance: Several sheets with the ownership stamp of Norwegian-Swedish collector Christian Hammer (1818-1905, Lugt 1237). Paul Küffner lived his whole life in Nürnberg and was active as an artist and engraver, specialising in text engraving, music, maps and vignettes. He published two books on the subject of lettering and calligraphy, "Muster einer ganz neuen schönen und Regulmässigen Schreib-Art, durch das ganze Alphabet, Fractur, Canzley und Current" (1764) and "Kurzgefasste Anweißung zur Schreib-Kunst in folgenden Blättern nach der neuesten und gebräuchlichsten Art so wohl in Deutsch- Lateinisch- Französisch- u: Italienischen Schrifften" (1761).

Gravyr på hårt trä med det åttkantiga motivet utsparat och materialet utanför nedskuret. 14 × 11 × 2,4 cm. Prydlig påskrift i bläck a tergo: "Till H. Bukowskis kat. nr. 40 (E. A. Bomans saml.) sid. 2, fig. 1. / G. af H. Bukowski 28/4 1896". Odaterad men utförd senast 1879. - - - Litteratur: Stocken avtryckt i G. H. Stråle, Rörstrands historia och tillverkningar 1726-1850, Stockholm 1879 (Rörstrands samling af fajans och porslin, 1), sid. 69. Därefter avtryckt som inledande xylografisk plansch i H. Bukowski & L. Looström: Förteckning öfver framl. byggmästaren och konstvännen E. A. Bomans efterlemnade dyrbara och valda samlingar. 3. Den svenska keramiken (Rörstrands och Mariebergs tillverkningar), som kommer att genom auktion försäljas i Stockholm onsdagen den 21 mars 1888 [...] och följande dagar, Stockholm 1888 (Bukowskis, katalog 40). Slutligen reproducerad i Emil Hannover, Keramisk handbok, 1 (1919), sid. 461. Illustrationen från denna ytterst detaljerade tryckstock har ackompanjerat ett märkvärdigt svenskt fajansföremål, en rörstrands-bricka från 1733 som hör till de äldsta daterade svenska fajanserna överhuvudtaget. Från E. A. Bomans samling vandrade brickan 1888 till Rörstrands egen keramikhistoriska samling och därefter (1926) till Wilhelmina von Hallwyl, i vars efterlämnade samlingar den ännu ingår. - - - Brickan tycks ha varit okänd 1870 när G. H. Stråle (1826-1896), stor kännare av äldre svensk keramik och ägare av Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm, utgav sin första historik över företaget, där en bricka av Anders Fahlström från 1738 upptas som den äldsta kända rörstrandspjäsen. Några år senare har dock brickan av 1733 intagit sin rättmätiga plats i keramikhistorien. 1876 ingick den i en utställning med föremål från olika samlingar, och inför utgivningen av Rörstrands historia och tillverkningar 1726-1850 (Stockholm 1879) har Stråle låtit gravera föreliggande ambitiösa tryckstock, som används för första gången till illustrationen på sid. 69 med ganska utförlig text på sid. 68-72. Inte mycket är känt om stickets gravör, bollnässonen Jonas Engberg (f. 1833), som utöver denna trästock graverade ytterligare några illustrationer för Stråles bok. Han påbörjade 1886 en resa via Frankrike och England till Amerika, men försvann spårlöst under resans gång. - - - Brickan ingick vid denna tid i E. A. Bomans samling, och när denna skingrades på auktion 1888 måste det ha varit en självklarhet att fatet skulle avbildas i katalogen. Stocken används där till frontispis, och brickan utgör katalogens första nummer, "den äldsta kända Rörstrandspjesen och ett af de märkligaste föremålen i samlingen". Bomans samling av äldre svensk keramik beskrivs i katalogförordet som den rikaste i både privat och offentlig ägo, men de försök man gjort för att knyta samlingen till något av landets museer beskrivs som fruktlösa. Därför har man lagt stor omsorg på katalogen, samlingens dokumentation sedan själva monumentet tillåtits "falla i stycken". I förordet tackas Stråle, som lånat ut klichéer från sina keramikhistoriska arbeten. På Bomans auktion var det naturligt nog Stråle själv som ropade in brickan till sin keramiska samling på Rörstrand. Brickan sågs där bl. a. av C. M. Carlander, som i sin bok Miniatyrmålare i Sverige (1897, s. 94-95) funderade kring vem som dolde sig bakom brickans signatur "Thelot". Troligen avser signaturen "Stockholm / Thelot:f. / Hunger / 1733" dels Philip Jacob Thelot d.y. som verkade vid Rörstrandsfabriken under denna tid, dels den kringvandrande arkanisten och emaljarbetaren Christoffer Conrad Hunger (tidigare verksam vid porslinsfabrikerna i Meissen och Wien) och verksam vid Rörstrand från omkring 1728 till 1733 då han blev uppsagd. - - - I samband med Rörstrands nedläggning i Stockholm och fabrikens rivning 1926 kom brickan ännu en gång ut på marknaden, och förvärvades då av Wilhemina von Hallwyl. Den ingår ännu i hennes efterlämnade samlingar i Hallwylska museet. (Förvärvet dokumenteras detaljerat i det Hallwylska katalogverket, där brickan förtecknas på sid. 120-22 i grupp 46 (Ler- och stengods; Fajans m.m.), med signum XI:E.d.1: "Inköpt af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, å auktion, hållen af Aktiebolaget H. Bukowskis konsthandel i Rörstrands försäljningslokal, Rörstrandsgatan, Stockholm, 16 september 1926. Katalog 256 n:r 1, se räkning 17 september 1926. Betald 23 september 1926, se Hufvudbok (hushållskonto). Pris: Kr. 3600, se räkning.") Engbergs synnerligen fina trägravyr är ett utmärkt exempel på vad man under 1800-talet kunde uppnå med denna teknik. Detaljarbetet framstår som häpnadsväckande när man granskar tryckstocken i släpljus. När det gäller bokillustrationer i äldre tid avgjordes användningen av koppargrafik respektive träsnitt och trästick (trägravyr, xylografi) huvudsakligen av tekniska omständigheter. Illustrationer från trästockar användes länge till enklare illustrationer eftersom tryckstocken kunde monteras tillsammans med bokstavstyper till en trycksats och tryckas samtidigt med texten i samma press. Koppargrafik trycktes däremot i en valspress och kunde inte tryckas samtidigt som texten - såvida inte även den var graverad! Koppargrafik till böcker måste alltså antingen tryckas separat som planscher, eller på särskilda blad i tryckarket (vanligen titelblad), eller som ett särskilt moment i utsparade ytor i den tryckta texten, eller som lösa bilder att klistra in. Koppargrafik användes därför ofta till mera påkostade verk, exempelvis planschverk där det kostnärliga inslaget var stort eller till vetenskapliga publikationer som ställde stora krav på illustrationernas precision. Under 1800-talet skedde emellertid en stor utveckling inom "trägrafiken", då man istället för att skära illustrationerna i längdträ började gravera dem i ändträet av hårda träslag som buxbom. Engelsmannen Bewick uppnådde redan i slutet av 1700-talet stora konstnärliga resultat på så sätt, och tekniken, som var prisvärd och slittålig, kom även att användas flitigt i dagspressen. Även denna trägravyr av Engberg är ett anmärkningsvärt exempel på teknikens möjligheter.

20 teckningar i tusch och blyerts, som störst omkring 15 x 19,5 cm, alla signerade, monterade på något större kartongblad (19 x 23 cm) med handskriven numrering 1-20 och text nedanför bilderna. I en liten klotklädd mapp med förslutningsflik samt Esther Kjerners visitkort fäst på framsidan. Teckningarna med enstaka klisterfläckar längs kanterna, stödbladen med några hundöron och lätta bruksspår. Odaterad men synbarligen från 1800-talets sista decennium eller 1900-talets första, då Esther Kjerner studerade på Konstakademien 1890-95 för att därefter företa studieresor till Italien, Frankrike och Holland 1896-98, Tyskland och Italien 1903-04, samt Holland och Frankrike 1908. En av bildtexterna hänvisar till "perspektiviska minnesreglerna No 39 b", vilket prydligt sammanfaller i tiden med "Perspektiviska minnesregler" från 1894 av Pontus Henriques, akademiens lärare i perspektiv sedan 1886 och vice professor i perspektivlära 1910-12. - - - Några av stadsmotiven förefaller kunna vara franska / parisiska (med bl. a. Invaliddomen i fjärran), men det är nog otillräckligt som grund för slutsatser om de rätt olikartade bildernas tillkomst. En teckning föreställer den välkända romerska skulpturen av brottare, som idag finns i Uffizierna i Florens, och flera av landskapsmotiven skulle kunna vara svenska. - - - Ett ovanligt fint och konstnärligt exempel på undervisande nyttobilder. De utgör tillsammans en praktisk perspektivlära med angivna perspektivlinjer i rött, utförandet är ambitiöst och möjligen kan man tänka sig att Kjerner tänkt sig att ge ut dem som ett häfte. Bilderna innehåller långt mera av miljö, detaljer, staffage och skuggning än nödvändigt för sitt syfte, och röjer de konstnärliga ambitionerna. De åtföljande texterna är stundom undervisande, "Alla linier som i verkligheten äro paralella med hufvudlinjen böra på en perspektivbild sammanlöpa i h.p.", stundom rena instruktioner: "Insätt i ett landskap [...] en byggnad i sned ställning".

Unik skulptur i terracotta, signerad och daterad 1869. Höjd 17 cm. Skulpturen är helt i linje med de två verk i "bränd lera" som Ulfsparre ställde ut på Konstakademien föregående år, 1868, "Springande varg" och "En varg i sax". Därefter valde han som synes att fortsätta på den inslagna vägen, som rimligen var en alldeles egen "nisch". Även Ulfsparre själv verkar ha varit något av en egen nisch. Sigge Bogislaus Ulfsparre af Broxvik var svensk major, skulptör, målare, fornforskare och -samlare, son till överstelöjtnanten Sigge Ulfsparre och Sofia Lovisa Eleonora Stiernefelt, och från 1857 gift med grevinnan Augusta Carolina Sofia Creutz. Han slutade sin militära karriär som kapten i Svea livgarde och fick majors avsked från armén. Han var en stor samlare av fornsaker och genomförde med stöd av Vitterhetsakademien flera antikvariskt-topografiska resor till Gotland och Småland 1875-82, samt gjorde även uppteckningar och utgrävningar för Vitterhetsakademien. Med sitt planschverk "Svenska fornsaker" (1874) försökte han väcka och stimulera studiet av den svenska fornkunskapen. Han var som sagt även verksam som konstnär och medverkade, förutom i Konstakademien utställning 1868, med genregrupper i terrakotta på flera samlingsutställningar ordnade av olika konstföreningar i Sverige. Hans privata samling av fornsaker finns i Statens historiska museum.

Fotografi av Svea Engman, Jerfsö. 15 x 10,5 cm, fäst på guldpräglad förlagskartong (16,8 x 11 cm). Ett hörn lätt nött. Datering (1886) och titel enligt notering i blyerts a tergo. Proveniens: Ove Renqvists samling. Osslund var född i Tuna i Västernorrland, och familjen flyttade 1873 till Umeå. 1886 var året för hans mogenhetsexamen vid högre allmänna läroverket därstädes. Därefter fick Helmer klara sig själv och fortsatte så småningom, efter en kort tid i Amerika (där Åslund blev Oslund / Osslund), sina studier i Stockholm. Föreliggande festliga och uppklädda gruppfoto förklaras väl av examenstiderna. Åslund / Osslund sitter omgiven av studentkamrater och några uppstoppade djur (han har en fågel i famnen), samt en hund som inte lyder fotografen.

Broderi och målning på siden, troligen från tidigt 1800-tal. 28 x 22,4 cm (dagermått). Originalram i mahogny av hög kvalitet (yttermått 36,5 x 31 cm). Bilden ej granskad ur ramen. Inköpt på antikmässan i Brösarp 2009.

Etsning med smärre inslag av handkolorering. Tryckt på rätt styvt papper. Signerad "Jon And" i blyerts och numrerad 4/5. 11 x 9,5 cm (plåten), 15,6 x 13,9 cm (bladet). Odaterad, utförd c. 1916. - - - Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 29,7 x 21 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram från Stockholm ram. Jon-And lärde sig etsa på Valand 1910-12. Ett annat exemplar av detta blad (onumrerat, ngt mera kolorerat) skall ha utställts på Gummesons konsthandel, Stockholm 1916 och Nationalmuseum, "John Jon-And - minnesutställning", 17 mars -16 april 1944. Litteratur: Troligen inte upptagen av Hultmark & Moselius (s. 177); där nämns visserligen ett "Stilleben", men det finns en annan etsning från 1916 som bättre motsvarar benämningen.

Fotografiet monterat på tjock kartong, ngt kantnött. Brevet avsänt från Paris och poststämplat 1902. Monterade tillsammans i ny passepartout. Proveniens: mottagarens familj.

Grafiskt blad på fint 'orientaliskt' papper. Numrerad "7/25" och signerad "Wessel-Fougstedt" i blyerts. 20 x 13 cm (motivet), 33 x 26 cm (bladet). Oskuren, fint skick. - - - Rar. I avdrag med högre nummer syns texten "Memento" i versaler nedanför kraniet. Print by Swedish artist Erik Wessel-Fougstedt (1915-1990), signed and numbered 7/25. Uncut. Very fine.

Tuschteckning (trol. tidskriftsillustration), signerad: "bertil bull hedlund". Stämplad a tergo: "Inf. n. 33 1942". 15,5 x 17 cm. Provceniens: Översättaren, författaren och norrläningen Thorsten Jonsson (1910-1950). Ludvig (Lubbe) Nordström, som i sina berättelser kallade hemstaden Härnösand för Öbacka, gick bort våren 1942. Möjligen har Bull utfört denna Öbackabild för ett minnesreportage el. dyl. Samma år illustrerade Bull en upplaga av De tolv söndagarna, där ingår på sid 47 en illustration som återger samma utsikt som här vad byggnaderna beträffar.

Silhuettklipp i svart papper monterat på ett ark fint hangjort grått papper. Signerad nedanför bilden. Bildstorlek 3,5 x 6,4 cm, bladstorlek 32 x 24,5 cm. Mycket fint skick. Målaren och tecknaren Georg Stoopendaal var far till Mosse Stoopendaal, och svåger till Jenny Nyström.