De statuis illustrium romanorum. Liber singularis.
Antikvariat Mats Rehnström
reh40518B
Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (16),144,143-74,177-327,(9) s. + SCHEFFERUS, JOHANNES. De antiquorum torquibus. Syntagma. Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (4),62 s. Fint samtida pergamentband med handskriven ryggtitel och pärmar med blindpressad ramlinje. Stänkta snitt. Delvis lätt bruntonad. Små rostfläckar på s. 61, 64 och 104. Oskuren yttermarginal på s. 289-96. Äldre bibliotekssignum på frampärmens insida. På frampärmen de svartpressade initialerna "BFVL". Titelbladets baksida med en gammal vapenstpl med initialerna "BFHVL" överst. Fint ex.
Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 329 respektive 825. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1585, noten, för det andra arbetet. Emund Gripenhielm (1622-75) hette Figrelius innan han adlades 1660. Han utnämndes efter en lång bildningsresa i Europa till professor i historia vid Uppsala universitet 1650 och blev riksråd 1673. Han var dessutom Karl XI:s lärare. Föreliggande verk behandlar den romerska skulpturen och är Sveriges första tryckta konstvetenskapliga arbete. Enligt Sten Lindroth är den "typisk för genren, imponerande främst som lärdomsprov. Figrelius har gått igenom hela den tillgängliga antika litteraturen, textställen från grekiska och romerska författare flödar, också inskriftsmaterial använder han. Här stod allt att inhämta i ämnet, systematiskt ordnat: de olika slagen av romersk skulptur, hur guda- och kejsarbilder dyrkades, vilka enskilda personer som hedrades med statyer och formella ting om känslornas uttryck i höjda händer (gestuosa manus). Utblickar ges mot Grekland och Orienten, religionshistoriska problem antyds. Plinius var en guldgruva, liksom Strabon, Suetonius och Plutarchos; bara sporadiskt öppnar Figrelius diskussion med moderna forskare. Fastän den antika skulpturen för tidens klassicism framstod som högsta norm, undviker han estetiska värderingar". Schefferus arbete behandlar "de gamles halsringar" enligt Lindroth.
Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 329 respektive 825. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1585, noten, för det andra arbetet. Emund Gripenhielm (1622-75) hette Figrelius innan han adlades 1660. Han utnämndes efter en lång bildningsresa i Europa till professor i historia vid Uppsala universitet 1650 och blev riksråd 1673. Han var dessutom Karl XI:s lärare. Föreliggande verk behandlar den romerska skulpturen och är Sveriges första tryckta konstvetenskapliga arbete. Enligt Sten Lindroth är den "typisk för genren, imponerande främst som lärdomsprov. Figrelius har gått igenom hela den tillgängliga antika litteraturen, textställen från grekiska och romerska författare flödar, också inskriftsmaterial använder han. Här stod allt att inhämta i ämnet, systematiskt ordnat: de olika slagen av romersk skulptur, hur guda- och kejsarbilder dyrkades, vilka enskilda personer som hedrades med statyer och formella ting om känslornas uttryck i höjda händer (gestuosa manus). Utblickar ges mot Grekland och Orienten, religionshistoriska problem antyds. Plinius var en guldgruva, liksom Strabon, Suetonius och Plutarchos; bara sporadiskt öppnar Figrelius diskussion med moderna forskare. Fastän den antika skulpturen för tidens klassicism framstod som högsta norm, undviker han estetiska värderingar". Schefferus arbete behandlar "de gamles halsringar" enligt Lindroth.
Adress:
Jakobsgatan 27b
111 52 Stockholm Sweden
Telefon:
CVR/VAT:
SE 660 227 101 401
E-post:
Webb:
