Gå till innehållet

DE LA BRACHE, HELGA.

[Två egenhändiga och ett dikterat brev författade av ”Riksspöket” Helga de la Brache rörande hennes pension och rättsprocessen mot henne. Tillsammans med ett originalfotografi föreställande De la Brache post mortem]

Antikvariat Ström
stro635
[Dikterat brev adresserat ”Aller nådigste Drottning” daterat den 19 maj 1876]. (2) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborne Hr Baron” daterat den 21 april 1882]. (3) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborna fru Grefvinna”, ej daterat]. (3) s. + [Visitkortsfotografi föreställande Helga de la Brache på dödsbädden]. Albuminfotografi på kartong (10,5 x 6,5) cm. Samtliga handskrifter har varit vikta. En med små marginalrevor och en liten fläck. Som helhet i fint skick. Fotografiet med ett minimalt tryckmärke i bild. Ett hårt nött exemplar av ”Gif akt! Ett blad ur Wasahistorien. Akstycken och upplysningar rörande fröken Anna Helga de la Brache med anledning af ”Neue Freie Presse’s” artikel om Ryssland och den svensk-norska konflikten” (Stockholm, Gullberg & Hallbergs boktryckeri, 1895), ett kuvert adresserat ”Hennes majestät enkedrottningen” som inte passar det nämnda brevet samt diverse tidningsurklipp medföljer.

Helga de la Brache (1817-85) var en bedragare som lurade sig till en statlig pension genom att hävda sig vara dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden. Hon avslöjades genom en artikel i ”Nya Dagligt Allehanda” 1870. I december 1876 inleddes en rättsprocess mot henne där det bl.a. avslöjades att hennes riktiga namn var Aurora Florentina Magnusson och att hon egentligen var dotter till en tullvaktmästare. Hon dömdes för oriktiga mantalsuppgifter i mars 1877. Även efter domen fortsatte hon envist hävda sin oskuld och sin påstådda identitet, och ägnade sina sista år till att driva en rättshaveristisk process samt skicka tiggarbrev till diverse personer. De la Brache och processen kring henne var vida omskriven i samtiden och hon tilldrog sig en viss skara anhängare för sin sak. I det första brevet riktar sig De la Brache till drottning Sofia av Nassau och inleder med att ”i allra djupaste underdånighet tackar jag för de mig nådiget tillsända 400 kronor genom pastor Ehrling” och fortsätter med att hon med dessa kunnat betala sin hyra och betala av ”åskilliga i vinter gjorda skulder”. Nu står hon dock åter medellös och ”bönfaller om eders majestäts nådiga och hjelpande, af mina många och stora behof!”. Vidare skriver hon att ”slaget i armen hindrar mig att utförligt skrifva, derför har min värdinna fru Biörk lofvat att i all underdånighet framstella mina angelägenheter hos eders majerstät, emedan pastor Ehrling framfört det nådiga löftet, att hvem som åtager sig att framföra min sak skall i nåder blifva emottagen och hörd”. I det andra brevet, ställt till en okänd baron, skriver De la Brache om en utskrift av rättegånghandlingar och en anhållan ”till Riksdagens herrar ledamöter att godhetsfullt upptaga dessa handlingar, och enligt Konstitutions-utskottets godhetsfulla löfte, att, efter rättegångens slut återgifva mig pension”. Brevet fortsätter i en mycket upprörd ton med en uppsjö anklagelser: ”det är underligt, att ingen af hela samhället har för en så olycklig och värnlös främling så mycken christelig känsla - så att en så oskyldigt i råkad nöd blefve af någon ädel och rättänkande person afhjept [...] man har med både list och våld dragit mig inför polisen, och behandlat mig som den största brottsling. Man har beröfvad mig alla mina egodelar - till och med rättegångs-handlingarne - hvilka utvisar mina rättigheter [...] emot lag och rätt, beröfvadt mig mitt Namn - ja alla menskliga rättigheter [...] Som jag nu står här bedragen på alla de löften om beskydd, utfattig, utan namn, utan mänskligt deltagande, ber jag herr Baron, att meddela Riksdagen allt detta! Ännu en gång påminner jag att jag har fulla lagliga bevis att jag hela lifvet måst lida fullkomligt oskyldigt!!!”. I det tredje brevet, ställt till en okänd grevinna, inleder De la Brache med att beklaga att hon inte kunnat besöka grevinnan som avtalat och forsätter därefter med att meddela att hon ”befinner i värklig döds farligt förhållande om ingen hjelp kommer mig ögonblickligen till del”. Hon ber grevinnan att, åtminstone för ett ögonblick, ”ägna sitt ädla hjerta åt mig, som är den olyckligaste af menniskor”. I ett post scriptum på baksidan skriver hon ”som jag nu skall ingifva till Högsta domstolen mina papper finner jag mig ur stånd dertill om jag ej får några pengar”.
Adress:
-
129 53 Stockholms län
Sweden
CVR/VAT:
SE 880 327 055 501

Nyligen tillagda från Antikvariat Ström

Antikvariat Ström
stro887
Reklamtryck på kartong, (1945). 34x23,5 cm. Med utfällbar fot på baksidan. Lätt nötta kanter och hörn, mest så i det nedre vänstra hörnet. Affisch för Solstickan ämnad för skyltning i butiksfönster. Svartvitt fotografi föreställande en mor och son tändande julgransbelysningen med Solstickans tändstickor. Tändsticksasken med Einar Nermans klassiska design avbildad i färg två gånger.
BÖHME, JACOB.
Antikvariat Ström
stro884
Handskrift daterad 1784. 4:o. (69) s. Häftad i samtida marmorerat pappomslag. Omslaget nött och blekt samt med några fläckar. Inlagan i övergripande fint skick, men med enstaka fläckar i texten. Avskrivarens namnteckning O. [Lanelius?] på titelsidan. Huvudarbetet utgörs av en översättning av ”Gespräch einer erleuchteten und unerleuchteten Seele”, författat av Böhme 1624. Detta mystika verk med alkemiska inslag utgörs av en dialog mellan en upplyst själ, en oupplyst själ, Gud och Djävulen. Sidorna 41-64 utgörs av ”En sann bättring eller kort anwisning om nyckelen till den gudomlige hemlighetens förstånd, huru menniskian kan hinna till gudommelig beskådelse i sig? Skrifwit af samma auctor år 1623”. Sidorna 65-67 utgörs av ”Om meniskians fyra complexioner. Skrifwit af Jacob Böhm ar 1624”. Sidan 68 utgörs av ett kalligram med ”Jehova” i mitten. Sidan 69 utgörs av ”En bön af Jacob Böhm”. Böhmes skrifter var en viktig inspirationskälla för pietismen och än mer tongivande inom radikalpietismen. Efter införandet av Konventikelplakatet 1726, som förbjöd religiösa sammankomster utanför kyrkan och som tillkom för att stävja pietismen, blev den pietistiska rörelsen tvingad att sluta sig och utöva sin tro i hemlighet. Kyrkans motstånd mot rörelsen och censuren av frireligiös litteratur medförde att Böhmes skrifter inte kunde tryckas. Den första svenska översättningen av Böhmes skrifter trycktes först 1875. Innan dess var de troende tvungna att sprida skrifterna som handskrifter. Dessa handskrifter cirkulerade och skrevs av inom pietistiska och kvietistiska sällskap, och på så vis kunde Böhmes läror spridas i Sverige trots censuren. Trots statskyrkans motstånd har Böhmes skrifter spelat en avgörande roll för den svenska mystikens utveckling inom rörelser som Bergmankretsen och Flodbergskretsen, och inspirerat tänkandet hos bland andra Hjalmar Ekström och Eric Hermelin.
Visa mer
Antikvariat Ström
stro885
Teckning, daterad 1843. 28x24,5 cm. Något solkig och med några ytliga veck. Ett par revor lagade med tejp på baksidan. En mängd lustiga scener ritade av ett barn. Några av scenerna med berättande text undertill, bland annat om ett besök av två björnar.
Antikvariat Ström
stro888
Handskrift, daterad den 9 november 1820. Folio. (2) s. Tagen ur band. Har varit vikt. På Norra förstadens västra kämnärsrätts vägnar undertecknad av J. A. Hallström. Meddelar att sedan Johanna Fredrica Ljungberg anmält att hennes man bränneridrängen Johan Henricsson Holmgren redan 1809 övergivit henne och deras tre barn, ”utan att hon om mannens vistelseort sedermera fått någon kunskap”, anhåller hon nu om att ”äktenskapet dem emellan måtte varda uplöst”. Rätten meddelar att om Holmgren inte ger sig tillkänna inom ett år så upplöses äktenskapet i enlighet med Giftermålsbalkens kap. 13 § 4, vilken vid denna tid löd: ”Öfwergifwer och förlöper mannen af ondsko och motwilia sin hustru, och far utrikes i thet upsåt, at ej mera blifwa och bo med henne; hafwe ingen rätt sin lott i boet, eller fasta gods sitt, at råda. Wil hustrun ifrån honom skiljas; tage tå stemning hos Domaren. Wet man ej hwar mannen sig uppehåller; låte Domaren å predikostolarna lysa efter honom öfwer hela Häradet, eller i Staden, om han ther boende warit, så ock i the närmasta soknar ther intil, och förelägge honom natt och åhr. Kommer han ej inom föresattan tid; döme tå Domaren til skilnad, och hafwe mannen förwärkadt hela sin lott i boet. Samma lag ware, ther hustru förlöper mannen”. Johanna Fredrica Ljungberg (f. 1781) och hennes make Holmgren bodde i Klara församling i Stockholm. Skilsmässan genomfördes uppenbarligen då hon enligt kyrkoboken gifte om sig 1822 och bodde då med sin nya make Anders Thunberg i Adolf Fredriks församling.
Visa mer
Antikvariat Ström
stro886
Broderi på siden, daterad 1946. 38x14,5 cm. Fint skick. Fint broderad hyllning med blomstermotiv och hjärta till Ture Nerman på hans 60-årsdag den 18 maj 1946. Given av författaren och chefredaktören Karl Johan Rådström och dennes hustru Berta Rådström. Karl Johan Rådström (1893-1958) ”skrev i ungdomen två diktsamlingar, Lust och längtan (1912) och Brinnande skepp (1913), som refuserades av Albert Bonniers förlag. Brinnande skepp utkom emellertid 1914 hos Wahlström & Widstrand och det är troligt att åtminstone delar av Lust och längtan nått offentligheten i volymen Sommarår, delvis skriven i London och utgiven på det socialdemokratiska Framtidens förlag i Malmö 1916. Båda hör till den sekelskiftesdekadenta traditionen. Sålunda är anslutningen tydlig till R:s lyriska husgudar: Heidenstam, Karlfeldt, Sigurd Agrell, Bo Bergman, Sven Lidman, Bertil Malmberg, Sigfrid Siwertz, Anders Osterling och Ture Nerman. Nerman var för R även en politisk mentor, med vilken han fått kontakt redan under gymnasieåren i Sundsvall” (Svenskt biografiskt lexikon).
Visa mer
FOREL, AUGUSTE.
Antikvariat Ström
stro883
Malmö, 1933. 16 s. inklusive omslag. Klammerhäftad i fotoillustrerat omslag. Mycket svagt veck i nedre yttre hörnet. Utgiven av bokförlaget Adlon. Författarens namn felstavat ”August Porel” på omslaget. Berör även till viss del manlig homosexualitet. Med referenser till bland andra Magnus Hirschfeld och Richard von Krafft-Ebing. Auguste Forel (1848-1931) var en schweizisk läkare och skrev bland annat ”Die sexuelle Frage” 1905.