Kalmar, Akantus, 2001. 4:o. 28 x 21 cm. 144 sid. Rikt illustrerad med fotografier i färg. Förlagsband, dek. skyddsomslag. Gott skick. Proveniens: Gunilla Palmstierna-Weiss (1928-2022), med prydlig proveniensstämpel (2023).
Innehåll: Husets hjärta, Eldstaden, Huset, Bränslebrist utvecklade spisarna, Köksspis och bakugn, Levande ljus, Bostadsminnen, Samisk kåta, Årestuen, Aamlistuen, Mölster bygdetun, stenfeld, Skagen, Färöarna, Sethöås, Kålvaliö, Koltur, Duvugardar, Tranlampor, Gårdar i Sudndalen - Norge, Dokken, Björnstad, Stavedalsstova, Norska gjutjärnskaminer, Korsvirkeshus i Danmark, Öppen köksspis - bakugn, Köksspisar av gjutjärn, Sättugn, Vindugn, Etageugn, Kaminer med värmeskåp, Östarp i Skåne, Näsgården, Kyrkhult, Hallandsgården, Himmelsberga radby, Skogsfinnar, Ritamäki finngård, Yxa, eld och rågharka, Siggebohyttans bergsmansgård, Kanonugnar, Kakelugnar Til Weds Besparing, Linnés Hammarby, von Echstedtska gården, Strömserum, Skottsbergska gården, Kahiluoto - en finsk herrgård, Ellesbo, Skepparhuset, Arbetarbostad, Backstugan i Gullabo, Säter i Värmland, Fäbod i Hälsingland, Mårtesgården, Jon-Sjuls och Erikjansarna, Scholsgården, Rengsjö Hembygdsby, Jon-Lars i Gäddvik, Enångers gamla prästgård, Bomars Oppigården, Älvrosgården, Gammelstad, Kukkolaforsen, Tavolagården, Muraren som inte fick brännvin, Ivars gård - Finland, Selkemä gård, Bastu, Kalevala - ur sång 18, Antti, Niemelä, Kaukola, Perthållare & pallar, Pertinotsa - längst bort i öster. - - - (Baksidestext:) "En nordisk berättelse i ord och bild, om eldstaden och huset, som sträcker sig fram till 1800-talets slut, när fotogenlampor och köksspisar av gjutjärn blev allt vanligare. 'Husets hjärta' var den stora, vitlimmade köksspisen och bakugnen i köket som spred värme och dofter av mat och nybakat bröd. I ett nordiskt perspektiv kan spisar vara utformade på många olika sätt - från en enkel härd mitt på golvet till en stor öppen spis i stugans hörn. Bastu- och rökugnar, sättugnar, köksspisar och kaminer av gjutjärn. Ett avsnitt beskriver kakelugnens utveckling fram till 1700-talets vackra dekorugnar. Eldstaden och husets utformning hör nära samman. Med vackra, dokumenterande bilder på spisar och husens exteriörer skildras det nordiska bostadshusets historia översiktligt. Frågorna är många. Hur levde man och hur byggdes husen? Vilket bränsle användes, vilka bröd bakades? Vilken sorts lyse nyttjade man? När det gäller spisarnas och husens konstruktion möter man ibland en sorts folklig funktionalism. Enkla hus som saknar färg eller annan dekor, med en utformning styrd av knapphet på lokala byggmaterial. Ordet vacker användes nog aldrig i dessa sammanhang, men de är ändå så fridfullt vackra - Duvugardar på Färöarna, fjällgården Docken i Norge, finngården Ritamäki i västra Värmlands Tolvmilaskog. Många av bokens hus var ännu bebodda för en mansålder sedan. De har använts, blivit lite sneda med tiden eller byggts till efterhand - de är unika bostadsminnen som måste bevaras".
