Search Results

Stor litografi. Signerad och numrerad i blyerts: "8/15 Bjurström". Bladmått 56,5 x 74 cm. - - - Inramad med syrafri passepartout (bomullskartong) och UV-glas.

Liten oljemålning på papp. Diskret signerad, tydligare i blyerts a tergo. 15,8 × 10,4 cm. Ngt nött, ett hörnveck, krackelerad. Monterad på bomullskartong och insatt i en förgylld ram från tiden.

Laverad teckning i blyerts- och bläck. Signerad "C Flodman". 9 × 12,2 cm (oval). Inramad. Den talangfulle landskapsmålaren Carl Flodman studerade vid Konstakademien 1883-86 men gick bort endast 25 år gammal efter en kort tids sjukdom. Hans efterlämnade produktion av målningar är mycket liten. - - - Flodman utmärkte sig i hög grad som tecknare: "Hur förträffliga hans taflor än äro, öfverträffas de likväl af hans pennteckningar, och ritstiftet förde han med ändå större säkerhet än penseln" (Gustaf Lamm, Carl Flodman och hans etsningar (1888), sid. 4). Mot slutet av sitt liv utförde Carl Flodman 11 även landskapsetsningar i litet format, de hör till klenoderna i svensk etsningskonst.

Blyertsteckning. Osignerad. 25,5 × 38,5 cm. Inramad. Proveniens: Konstnärens kvarlåtenskap. Förlaga för etsningen "Motiv från Cagnes" (25,7 × 39,5 cm), som ingick i Föreningen för Grafisk konsts portfölj för 1931 (nr 44 i katalogen för minnesutställningen i Konstnärshuset, Stockholm 1952).

Två teckningar i tusch och täckvitt på blått papper, den ena signerad och daterad: "Stig Åsberg 1946". 28 × 20 resp. 28,7 × 23 cm. Gustav Sandgrens Skymningssagor (1-2, 1936-46) hör till de mest välkända av svenska illustrerade böcker från 1900-talet. De får nästan alltid representera Stig Åsbergs insats som bokkonstnär i utställningar av illustationskonst, såsom Konstnären och boken (Nationalmuseum 1962) och Hundra illustrerade böcker ur en privatsamling (Kungl. Biblioteket 1980). - - - Åsberg ska ha utfört sitt första omslag 1934 för Artur Lundkvists bok Floderna flyter mot havet, och bilderna till Gustav Sandgrens Skymningssagor (1, 1936) blev hans genombrott. Bland övriga böcker som Åsberg illustrerade finns exempelvis Färjesång (1941) av Gunnar Ekelöf. - - - "Andra samlingen Skymningssagor av Gustav Sandgren utkom 1946. Här finns några helsidesbilder, lite fler halvsides samt små vinjetter, totalt tjugofem teckningar, plus omslagsvinjetter. [...] Skillnaden mot bokens första del tio år tidigare är markant. Omslagsvinjetterna är målade med svart och vit täckfärg med lite bredare penseldrag är vanligt. Originalteckningarna målade Åsberg på papper med samma blå nyans som bokomslaget, för att exakt kunna se slutresultatet" (Göran Martling, Stig Åsberg. En svensk grafiker (2003), s. 98).

Etsning. Signerad: "L M" i bilden och "L. Masreliez inv: et sculpsit 1769" i plåten under bilden. Med graverad rubrik och tre rader text: "Janvier. Ce mois étoit consacrée a Janus [...]". 29,3 × 22,6 cm. (Bladet 37,5 × 28,2 cm.) Fint exemplar med råkanter. Litteratur: E. & C. Hultmark & C. D. Moselius, Svenska kopparstickare och etsare 1500-1944 (1944), s. 232. Ny ram, förgylld med bladguld. Syrafri passepartout. Liksom i sin övriga konst återger Masreliez i sina grafiska verk ofta bibliska eller antika motiv. Den romerske guden Janus var bl. a. symbol för ingången och begynnelsen och årets första månad januari är uppkallad efter honom.

Teckning i tusch. Signerad: "Arvid Fougstedt". 19,5 x 26,2 cm (dagermått). Ej granskad ur ramen. Proveniens: Konstnärens kvarlåtenskap. Ingick i Erik Wessel-Fougstedts donation till Konstakademien, som genom försäljningar använts för att finansiera stipendier och utlandsvistelser för konstnärer. / Utställd: Ingick möjligen på debututställningen 1919, där såväl målningen som en teckning med samma titel ställdes ut. / Stockholm, Konstakademien, 1992, avbildad som frontispis på sid. 4 i katalogen, upptagen som nr 13 och daterad till omkring 1918. / Stockholm, Konstakademien, 2016/17 (Fougstedt x 2). Detta är ett av Fougstedts mest kända motiv, som han varierade i flera teckningar och några snarlika målningar. Temat betraktas ofta som programbild för den s.k. Nya sakligheten i Sverige, en klassicerande konstriktning där Fougstedt spelade en central roll. - - - Det har talats om "dämpad experimentlusta" inom konsten efter det grymma världskriget, och konstnärer som kunde resa ut i Europa igen sökte sig ofta tillbaka till äldre konst och inspirerades av såväl tidig renässans som av 1800-talets stora målare, inte minst Ingres, den "ideala verklighetens målare". Man sökte harmoni, avspänning och frid och resultatet var ett slags modern klassicism, visserligen sval och harmonisk med linjeteckningen som grund, men samtidigt modern, ofta med konstlat arrangerade scener eller en gåtfull och overklig stämning. - - - Stilen kallas ibland "Ingrism", eller "Le style ingriste", och ämnet för denna bild är just Jean Auguste Dominique Ingres (1780-1867), som studerade i Jacques-Louis Davids ateljé 1797-1801, och David själv, som bedömer sin favoritelev. Uppslaget kan ha kommit från den stora utställningen "David et ses élèves", som Fougstedt möjligen såg i Paris 1913. Konstnärskollegerna i bilden är sysselsatta med att måla en modell i antik dräkt, medan Ingres själv är vänd i motsatt riktning. Han sitter vid det lyrformade staffli som ännu lär finnas bevarat och arbetar på en oval duk, förmodligen med ett helt annat motiv än de övriga. Ateljéns hela uppmärksamhet är riktad mot honom: Till höger står den jämnårige eleven Eckersberg (1783-1853) och sneglar på hans duk. Modellen kan inte vända sig och titta, men man kan nästan se hur han lyssnar på samtalet. - - - Fougstedts olika teckningar och målningar på detta tema uppvisar smärre skillnader; exempelvis är modellen i en av målningarna en kvinna, och i en av skisserna visar Eckersberg sitt lantliga ursprung genom att bära träskor. - - - Målningen "Ingres i Davids ateljé" hade en framträdande plats på Fougstedts debututställning i februari 1919 hos Ciacelli på Strandvägen, och väckte rätt stor uppmärksamhet. Den omnämndes utförligt i en recension av Pär Lagerkvist, och kritikern Gotthard Johansson utpekade senare utställningen som impulsgivare för den svenska 1920-talsklassicismen. Senare forskning har tagit fasta på att klassicismen låg i tiden även på andra sätt, och att man exempelvis visade dansk guldålderskonst på Nationalmuseum 1917 och 1918. - - - Bengt O. Österblom ger en huvudsakligen personlig tolkning av målningen i sin monografi över konstnären från 1946, och betonar dess självbiografiska inslag. Fougstedt hade återvänt från Paris sommaren 1917 och kort senare flyttat in med sin familj i den sedermera välkända konstnärsbostaden på Heleneborgsgatan 4 på Söder. Samtidigt tillkom de första skisserna till målningen. Österblom ser projektet som ett slags uppvisning och programförklaring av en världsvan konstnär som återvänt till sitt hemland med rika erfarenheter i bagaget. Ateljén blir i denna tolkning Matisse-skolan i Paris, och den bredbent sittande Ingres är i själva verket Fougstedt själv. För Österblom handlar bilden bl. a. om stolthet och revansch. Jacques-Louis David motsvarar inte bara Mästaren / Matisse, utan även den far som vägrat att uppmuntra Fougstedts konstnärsbana, och som här förevisas vad sonen åstadkommit med en elegant och självmedveten gest mot staffliet.

20 teckningar i tusch och blyerts, som störst omkring 15 x 19,5 cm, alla signerade, monterade på något större kartongblad (19 x 23 cm) med handskriven numrering 1-20 och text nedanför bilderna. I en liten klotklädd mapp med förslutningsflik samt Esther Kjerners visitkort fäst på framsidan. Teckningarna med enstaka klisterfläckar längs kanterna, stödbladen med några hundöron och lätta bruksspår. Odaterad men synbarligen från 1800-talets sista decennium eller 1900-talets första, då Esther Kjerner studerade på Konstakademien 1890-95 för att därefter företa studieresor till Italien, Frankrike och Holland 1896-98, Tyskland och Italien 1903-04, samt Holland och Frankrike 1908. En av bildtexterna hänvisar till "perspektiviska minnesreglerna No 39 b", vilket prydligt sammanfaller i tiden med "Perspektiviska minnesregler" från 1894 av Pontus Henriques, akademiens lärare i perspektiv sedan 1886 och vice professor i perspektivlära 1910-12. - - - Några av stadsmotiven förefaller kunna vara franska / parisiska (med bl. a. Invaliddomen i fjärran), men det är nog otillräckligt som grund för slutsatser om de rätt olikartade bildernas tillkomst. En teckning föreställer den välkända romerska skulpturen av brottare, som idag finns i Uffizierna i Florens, och flera av landskapsmotiven skulle kunna vara svenska. - - - Ett ovanligt fint och konstnärligt exempel på undervisande nyttobilder. De utgör tillsammans en praktisk perspektivlära med angivna perspektivlinjer i rött, utförandet är ambitiöst och möjligen kan man tänka sig att Kjerner tänkt sig att ge ut dem som ett häfte. Bilderna innehåller långt mera av miljö, detaljer, staffage och skuggning än nödvändigt för sitt syfte, och röjer de konstnärliga ambitionerna. De åtföljande texterna är stundom undervisande, "Alla linier som i verkligheten äro paralella med hufvudlinjen böra på en perspektivbild sammanlöpa i h.p.", stundom rena instruktioner: "Insätt i ett landskap [...] en byggnad i sned ställning".

Akvarell, ovalt format. Osignerad och odaterad. Fäst i passepartout, dagermått 12,6 x 10,4 cm. Konstnärens och föremålets namn i samtida påskrift a tergo. Enkel originalram från "Aug. Andersson ramfabrik" enligt etikett, yttermått 20,5 x 18 cm. Förlaga för ett porträtt i trästick som trycktes i Konstakademiens elevtidskrift Palettskrap nr 43 (16 febr. 1886). Både Lundberg och Carl Johansson studerade på Konstakademien vid denna tid. Samma porträtt illustrerar senare artikeln om Carl Johansson i Svenskt konstnärslexikon. Den graverade versionen skiljer sig från akvarellen i smärre detaljer, såsom en något yvigare frisyr och en konstnärlig kravatt. - - - Litteratur: Jfr. "Svenskt konstnärslexikon", 3 (1957), sid 286. - - - På konstens område är Carl Johansson Härnösands store son. Han var född i staden, studerade i början av 1880-talet på Konstakademien och var 1885 den yngste att underteckna Opponenternas berömda protestskrivelse till samma institution. 1886 deltog Carl Johansson i bildandet av Konstnärsförbundet vars program var att i konsten uttrycka det nationella och det provinsiella. Carl Johansson gjorde sig senare känd för stämningsfulla vinterbilder och norrländska landskap. Han deltog med "Vinterdag i Sverige" på Parissalongen 1889 - Eiffeltornets år - och belönades med en 'mention honorable'. - - - En träffande karakteristik av tidens och Carl Johanssons konst gav Thor Hellström i sitt tal vid invigningen av Carl Johanssons minnesrum på Murberget i augusti 1944: "År 1882 vann Carl Johansson inträde vid Konstakademien endast 19 år gammal. Han förblev elev t. o. m. året 1885. Som vi alla veta blev 1885 ett betydelsefullt år för den svenska konsten, ty då avsände de s. k. 'opponenterna' sin skrivelse till Konstakademien med reformkrav och det året öppnade parissvenskarna sin första utställning kallad 'Vid Seinens strand' visande allmänheten de nya strömningarna inom konsten. I Paris hade måleriet växlat färg, en helt ny luft hade trängt in i salongernas utställningssalar. Tavlornas traditionella varma, feta, mustiga färger hade försvunnit, blonda toner dominerade, blått, violett, ljusgrått. Över hela linjen gick en strävan till ljus och luft och till brett målningssätt. En målning skulle ge ett stycke verklighet, skulle ge intryck av en utsikt genom ett fönster. Kompositionssättet hade lämnat de gamla reglerna och verkade nu tillfälligt. Den impressionistiska stilen hade trängt igenom med delikat färgbehandling och ett energiskt valörstudium. Åttiotalet medförde inom svenskt måleri ett uppsving, höjd nivå, stegrad konstkultur. När man nu långt efteråt ser alstren av denna tids konst, som, när den var ny, väckte så mycken tvist och oro och blev så ensidigt bedömd, stannar man i förvåning över dess styrka, friskhet och gedigenhet. [...] Med denna korta översikt av konsten från år 1885 ha vi fått en utmärkt bakgrund till Carl Johanssons konst. Vi förstå vilket vårbrus, vilken hänförelse det måtte ha varit för den unge konstnären, då han lämnade akademien och fick vara med om konststriderna, fick bli konstnärsförbundare, fick vara med om ljusets och luftens segertåg och tillblivelsen av vår nationella konst. Allt detta måtte ha satt ett outplånligt spår i hans konstnärssjäl."

Blyerts. Osignerad, odaterad. Intygad under bilden av bildens föremål: "Vera Nilsson intygar Catharina Nilsson". 34,5 x 21 cm. Bladet lätt kantnött. / Proveniens: Arv i konstnärens familj till nyligen. - - - Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 40 x 30 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram från Stockholm ram.

Blyertsteckning på ett oskuret blad. 21 × 33 cm. Osignerad. I passepartout, yttermått 40 × 50 cm. Proveniens: Jean Bolinder (1813-1899), inköpt på dennes auktion (Bukowskis 1899) av Ludvig Broomé, därefter i arv till civilingenjör Gösta Broomé, Stockholm. Broomés samling av Linnerhielmbilder ställdes till Örjan Lindbergers förfogande för en uppsats om Linnerhielms naturskildring i Ord och Bild 1939 och omnämns på sid. 454. Linnerhielm avhandlar Drottningholm ("Majestätets Lust-boning") i sin första reseskildring, Bref under resor i Sverige (1797), sid. 188 ff.

Paris, Louis Carré / Mourlot, 1945. 4to. 56 pp. including frontispiece in colour and numerous full-page illustrations in black & white. Title printed in red, black & grey. Folding lithograph cover bound first, in perfect condition. No 648 of just 950 copies printed. A beautiful copy, bound by the Bonnier bindery in full cloth with contrasting leather labels to spine, lithographed colour cover bound first. With a few photographs enclosed (one with the printed label of Galerie Louis Carré on verso). Provenance: Swedish art historian Hans Eklund (1921-2018). Exhibition catalogue of Leger's paintings prior to 1940. Written by Bazaine in 1942 during the German occupation but published in connection with the Léger exhibition at Galerie Louis Carré shortly after the Liberation in 1945.

Blyertsteckning. Signerad "C. Flodman". Titeln återgår på en egenhändig notering i nedre marginalen. 16,2 × 25 cm. Svag missfärgning längs bladets marginaler från äldre passepartout. Inramad. Den talangfulle landskapsmålaren Carl Flodman studerade vid Konstakademien 1883-86 men gick bort endast 25 år gammal efter en kort tids sjukdom. Hans efterlämnade produktion av målningar är mycket liten. Från Vaxholm finns utöver denna teckning även oljemålningen "Uppdragna båtar", daterad 26/2 1885. Viggo Loos' karakteristik av målningen säger en del även om teckningen: "Det var framför allt vid stränderna och fiskelägena, som Flodman fann motiv för sitt friluftsstudium utan allt effektsökeri. Han nöjde sig med det enklast tänkbara, några svarta båtskrov och en röd sjöbod" (Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885 (1945), sid. 309 & 353. Målningens frusna strandmotiv återger ett svart båtskrov som avtecknar sig mot vattnet i bakgrunden. Den såldes som nr 63 på Beijers klassiska vårauktion 1990 (Kat. 40, Stockholm 1990)). - - - Flodman utmärkte sig i hög grad som tecknare: "Hur förträffliga hans taflor än äro, öfverträffas de likväl af hans pennteckningar, och ritstiftet förde han med ändå större säkerhet än penseln" (Gustaf Lamm, Carl Flodman och hans etsningar (1888), sid. 4). - - - Mot slutet av sitt liv utförde Carl Flodman även 11 landskapsetsningar i litet format, de hör till klenoderna i svensk etsningskonst.

Teckning i brunt bläck, lagd på styvt vitt papper. Kursiv initialsignatur i brunt bläck: "CSG". 3,5 x 7,3 cm. Inramad. Utförd under konstnärens mångåriga vistelse på Danvikens hospital, Stockholm. / Proveniens: Bukowskis klassiska auktion 3 dec. 2014, nr 930 (avbildad på en tredjedels sida), med uppgifter om tidigare proveniens: Fredrik August Dahlgren (1816-1895), hans samling nr 398; Stockholms Auktionsverk, 26 januari 1929, nr. 285 (påskrift a tergo: "inr. i konk. med Nationalmus."); Hovintendent Gösta Stenman (1888-1947), hans samling nr. 6553, i arv till hans dotter Ulla Fock, Stockholm; därefter i arv till 2014. Det är ofta psykisk obalans och sjukdom som givit upphov till de få fall, där framstående svenska konstnärer från äldre tid har givit oss bilder som trotsar den akademiska skolningen, och därigenom ställer oss inför verk präglade av den nerv och närhet som gör att vi upplever dem som moderna, äkta och djupt mänskliga. Det gäller en Hill eller Josephson, men även Carl Samuel Graffman (1801-1862), vars sinnessjukdom bröt hans kraftigt uppåtgående bana i förtid och förpassade honom till hospital för resten av livet. Korsnedtagningen är inte något typiskt motiv från hans sjukdomstid, som domineras av landskap och en del figurteckningar. Men det är belagt att vissa av hans teckningar är inspirerade av konstreproduktioner, och man kan även undra om inte Graffmans intresse för denna offerscen är personligt och sprunget ur hans sjukdom. - - - Carl Samuel Graffman hade fått sin tidiga skolning som konstnär hos bl. a. Emanuel Limnell och Fredric Westin och kom senare under inflytande av landskapsmålaren Carl Johan Fahlcrantz, vars landskapsstil han försökte efterlikna. Ett viktigt och tidstypiskt romantiskt steg tog han 1830 med en resa till Skottland, vars storartade natur väckt uppmärksamhet genom Ossians sånger och Walter Scotts romaner. (Fahlcrantz hade 1827 gjort en snarlik både litterär och konstnärlig resa i Norge, inspirerad av Frithiofs saga.) Resultatet blev flera målningar i mindre format med skotska motiv, men framför allt teckningssamlingen "Skottska vyer tecknade efter naturen", som han utgav 1831-33 med bilderna litograferade av Carl Johan Billmark. Han såg sitt anseende öka betydligt, vann agrévärdighet vid Konstakademien och erhöll 1834 ett resestipendium. De första tecknen på hans sinnessjukdom visade sig i Frankrike 1836, och brytpunkten kom sommaren 1838, sedan Graffman hörts hota att skjuta den ryske tsaren som väntades till Stockholm, och även dragit fram ett par pistoler. Han fänglades och föll enligt läkaren Sondéns rapport "i complett vansinne med raseri och affördes till Danviks Dårhus", där han intogs 10 juni 1838 för att aldrig mer bli fri. - - - Graffmans produktion före sjukdomen är liten, och hans rykte vilar i hög grad på de omkring 200 teckningar som han utförde på Danviken, många under åren 1841-42. Denna oeuvre är både konstnärligt betydande och stark som vittnebörd om en bruten konstnärs envisa bildvilja, trots omöjliga omständigheter. Verken består till större delen av "landskapsbilder samt vegetations- och figurmotiv av stor intensitet, romantiska, men med en starkt personlig ton, dynamiska i formgestaltningen och hetsiga i svärtan" (Jungmarker). Därtill bl. a. porträtt föreställande medpatienter och vårdpersonal samt fria kopior efter reproduktioner av konstverk. Formatet är ofta anmärkningsvärt litet och verken är ibland utförda på återanvända blad med handskriven text - Sten Åke Nilsson har dragit slutsatsen att Graffman helt enkelt saknade tillgång till fullvärdigt papper. Några bilder är så små att det ryms tjugo stycken på en foliosida. Så har de ofta nått eftervärlden: ihopsamlade och uppklistrade på större blad, brevfragment eller utskurna boksidor. Inte alltid på samma ledd, utrymmet har utnyttjats maximalt och vittnar om Graffmans omsorg om sina bilder, och ansträngningar för att bevara dem. Mitt i sjukdomen fanns en stark självmedvetenhet - det är rörande att vid närstudiet av en teckning, stor som ett visitkort, plötsligt upptäcka konstnärens signatur.

Teckning i svart krita. 31 × 47 cm. Signerad och daterad: "Gustava Stenhoff 1811". Proveniens: Jan Westas samling, Äppelbo. Vacker originalram. Stenhoff var elev till G. E. Westerling och utförde skickligt målade akvareller av fåglar, bär och växter samt kopior efter landskaps- och figurmålningar. Hon deltog i Konstakademiens utställningar 1813, 1815, 1816 och 1822; den vinbärskvist hon utställde 1815 ingick i Konstakademiens jubileumsutställning 1935 som nr 797. I katalogen citeras ett samtida uppskattande omdöme om Stenhoffs konst av Lorenzo Hammarsköld.

Tusch över blyerts. Osignerad och odaterad, men utförd under Åkerströms år i Rom 1788-95. Papper: Fabriano. 22,7 × 29,5 cm. Ny passepartout, ram från tidigt 1800-tal. Jonas Åkerströms teckningar är omisskännliga och fulla av grace. Samtiden knöt stora förhoppningar till honom och såg till att han fick studera i Rom, där han dock dukade under för sjukdom endast 36 år gammal och begravdes i en omärkt grav intill Cestiuspyramiden. - - - Antiken var tidens stora inspirationskälla och Åkerström tecknade flitigt i Roms museer. Det kan möjligen finnas en antik förlaga - eller inspiration - till denna vackra bild. Åkerström tecknade muser bl. a. i Vatikanen. - - - Identifikationen av personerna är inte alldeles given: flera olika muser kan kännetecknas av den raka trumpeten, och teatermuserna Thalia och Melpomene identifieras vanligen genom att deras attribut, teatermasken, gör en komisk eller tragisk min. Det är inte alldeles lätt att avgöra i detta fall, men nog känns scenen mera uppsluppen än allvarsmättad. Hursomhelst intagande, fjäderlätt och elegant - det är ju Åkerström.

Paris, Editions G. Cres & Cie, 1928. [vi] + 230 pp. Richly illustrated. Beautiful recent half red morocco, smooth spine lettered in gilt, wrappers bound in. First few pages with some very neat annotations in pencil, giving the Swedish equivalents of some French words. Very fine. First edition. - - - (Collection de "L'Esprit nouveau".)

Stencil i A4-format, [1] + 11 s. Klammerhft. Med påskrift av Sten G. Lindberg i bläck på första sidan: "Sten G. Lindberg genom [Uno] Willers förmedling delaktig av en distribution inom Sv. Akademien 20.8.1960." I stencilens rubrik daterad 'New York, den 8 augusti 1960. / Dag Hammarskjöld'. Löst bifogad finns även en odaterad handskriven lapp i Lindbergs handstil, hastigt och delvis otydligt skriven som för att minnas ett telefonsamtal. Där framkommer att denna version av Hammarskjölds översättning, som utdelades i Svenska Akademien, ersätter en äldre: "Telefon hem mitt i säkerhetsrådets samntr. Paus där. Ringer för att säga att UW [=Uno Willers] ej skulle distribuera DH.s övers av Saint John Perse Chronique ty han har gjort om den [...]". Föreliggande nya version hade postats till Sverige den 12 augusti och delades alltså ut den 20:e samma månad. Denna ytterst sällsynta stencilerade upplaga innehåller en något tidigare version av Hammarskjölds översättning av "Chronique" än den som Bonniers utgav 1960 (se denna). Till stor del rör det sig naturligtvis om samma text, men det är flera detaljer och formuleringar som skiljer versionerna åt. Uno Willers, som var riksbibliotekarie, och hans vän Sten G. Lindberg, bokvårdschef på Kungl. biblioteket, har uppenbarligen varit den utomlands upptagne Hammarskjöld behjälpliga med att distribuera översättningen till hans kolleger i Sv. Akademien. Saint-John Perse (pseudonym för Alexis Léger, 1887-1975), var en fransk författare och diplomat, född i Guadeloupe i Västindien. Han valde den diplomatiska banan och kom efter posteringar i bl. a. Kina att göra en lysande karriär inom franska UD. Efter att ha brutit med Vichyregimen miste han dock sitt franska medborgarskap och tillbringade många år i USA, och bestämde sig för att enbart vara författare. Dag Hammarskjöld spelade en avgörande roll för att Saint-John Perse belönades med Nobelpriset i litteratur 1960.

Lavering. 38,2 × 27,5 cm. Signerad och daterad 1934. Smärre missfärgning efter en tidigare passepartout. Inramad. "Det är ingen tvekan om att självporträtten hör till det centrala i Axel Nilssons alstring", skriver Elvin i sin monografi över konstnären. Nilsson påbörjade den långa sviten i början av 1930-talet, och detta exempel är utfört i ateljérummet i hans hem på Kungsholmsstrand, varifrån han målat så många klassiska utsikter. Gösta Olson på Svensk-franska konstgalleriet insåg naturligtvis självporträttens betydelse och höga kvalitet, men fick som konsthandlare även väga in andra aspekter, och klagade över att Nilsson ofta såg så bister ut.

Olja på träpannå. 24,3×17,8 cm. Osignerad och odaterad, gammal påskrift i svart bläck a tergo: "No 108 Mandelberg". Förgylld originalram. Mycket gott skick.

Laverad blyertsteckning. Osignerad. Egenhändigt daterad: "Stockholm den 17 augusti 1835". 16,5 × 22,5 cm. Etikett med inventarienummer 009142 överförd från äldre ram. Inramad. Proveniens: Thure Boltenstern (1890-1978), äldste son till Fritz von Dardels dotter Amélie. Med notering av denne a tergo: "Att denna teckning [...] är utförd av F. von Dardel (1817-1901) intygas av konstnärens dotterson T. M. Boltenstern". Denna lummiga stämningsbild visar kyrkogårdsavsnittet närmast den östra porten, med en vackert solbelyst fasad på gatusidan. Bilden får ökat intresse av att Fritz von Dardel, född och uppvuxen i schweiziska Neuchâtel, anlände till Stockholm just 1835 och här tycks ha gått på konstnärlig upptäcktsfärd i staden. - - - Fritz von Dardel hade kommit till Sverige 1833 vid sexton års ålder för att börja sin militära bana vid Vendes artilleriregemente i Kristianstad. Våren 1835 flyttade han dock till Stockholm på initiativ av sin morbror Gustaf Lewenhaupt, som föreslagit att han skulle gå in vid livgardet och inbjudit honom att bo hos sig. von Dardel lämnade Skåne och artilleriet den 7 mars 1835 och reste mot huvudstaden över bland annat Växjö, där han umgicks med familjen Tegnér - den bråkige biskopssonen Lars Gustaf Tegnér hade nämligen varit hans regementskamrat. Fritz von Dardel var i tjänst vid Andra livgardet redan samma månad, men övergick 1837 till Svea livgarde.

Galerie Alexande Iolas, [1965]. 4:o. [54] s. + 1 signerad monokrom originalgravyr av Max Ernst. Illustrerad med monterade färgbilder. Tryckt på fint papper. Nr 154 av totalt 333 exemplar. Häftad, dek. omslag, inlagd i en klotklädd 'pärm', det hela i skjutfodral. Ryggen och skjutfodralets kanter ngt gulnade, men i fint skick. Handskrivet gåvokort från Gunnar, Ingrid och Carl Olof Josephson. Proveniens: Gerard Bonnier (1917-1987) och hans hustru Elisabeth ("Peggy", 1922-2013). Med Gerard Bonniers exlibris, en etsning av Bertil Bull Hedlund föreställande basaren på Norrbro. (Upplagans första 99 exemplar innehöll två etsningar varav en i färg, nr 100-300 (däribland detta) innehöll en, därtill trycktes 33 exemplar HC med båda bladen.)

Olja på duk. Signerad: "Sandelin". Odaterad. 48,5 x 39 cm. Med påskrift av titeln a tergo samt maskinskriven utställningsetikett med uppgift om ägare: "Sandelin / 1. / Claes Hierton" (avser troligen läkaren / ortopeden med detta namn, Stockholm, född 1947). Inramad med passepartout, handmålad ram från A. Nobel, Stockholm. Sandelin debuterade som målare 1956 med en blek, blå färgskala som kritikerna förknippade med göteborgskoloristen Åke Göransson. Denna vackra målning är från 1960-talet, och visar tydligt att Munch blivit Sandelins främsta förebild. Han ställde ut sina målningar 1967 på Galerie Blanche i Stockholm; Ulf Linde skall ha uppskattat dem mera än grafiken, som han fann instängd och artificiell. Sandelins målningar är ovanliga och sällan förekommande på marknaden.

Teckning i blyerts, svartkrita och täckvitt. Signerad "Karl Nordström den 21 december 1876". 22,3 x 18,3 cm (dagermått). Lätt fläckad och gulnad. Inramad (yttermått 33,5 x 28,7 cm). Dokumenterad i Svenska Porträttarkivet (1949:171, ägare Elsa Rabe, Stockholm). Nordström har tecknat sig själv som elev på Konstakademien i mitten av 1870-talet.

Laverad blyertsteckning. Osignerad, daterad "d 5 Sept. 1839". 31 × 49 cm. Inramad. I Lilla Björknäs vid Skurusundet (Nacka, Stockholm) fanns mellan 1736 och 1785 Björknäs glasbruk. Inga rester finns kvar av verksamheten men Glasbrukssjön fick sitt namn under denna period.