Search Results

Två akvatint-etsningar. 18 × 30 cm resp. 17,5 × 30 cm. (Bladstorlek 24,5 × 34,8 resp. 24,5 × 38 cm.) Motiven omgivna av flera ramlinjer, en bård akvarellerad i gult. Välbevarade exemplar. Signerade i plåten: "Dessiné par L: M: / Gravé en lavis par J. Gillberg" resp. "[...] par C. G. Gillberg". Litteratur: E. & C. Hultmark & C. D. Moselius, Svenska kopparstickare och etsare 1500-1944 (1944), s. 116, 117. | Gunnar Jungmarker, "Beskrivande förteckning över Jacob Gillbergs gravyrer", Meddelanden för grafisk konst, 8 (1929), kat. nr 48. | Jfr. Carl David Moselius, Louis Masreliez (1923), s. 94-95 & s. 220 (bilaga III:C, kat. nr 3). Tillsammans i ny ram, förgylld med bladguld. Syrafri passepartout. Den tidigaste interiör som Masreliez utförde för Gustav III är från 1785-86, det s. k. yttre divansrummet eller divansförmaket på Stockholms slott, en entresolerad salong i kungens lilla våning. Det var det första rummet i pompejansk stil i Sverige. Dessa två gravyrer av Gillberg far och son återger de centrala rektangulära motiven ur fondväggens pannåer. Masreliez' originalteckningar finns bevarade i Nationalmuseum, den ena med konstnärens påskrift: "Peint au Chateau du Roy en Stockholm en 1785 par L. Masreliez / ce dessin est gravé par le Professeur Gilberg".Även Masreliez' väggmålningar har bevarats, men inte på sin ursprungliga plats. De ingick i en rekonstruktion av divansförmaket som ställdes ut på Stockholms slott 2006.

Olja på duk, fäst på pannå. Signerad i övre högra hörnet: "Nordström". 37 × 33 cm. Bred ekram. Proveniens: Bukowskis, 2011 ("mansporträtt"). "Med pipskägg och blont polkahår inträdde Karl Nordström som knappt 20-årig vid FrKA:s principskola" skriver Barbro Schaffer i Svenskt biografiskt lexikon. Detta tidiga självporträtt visar konstnären under dessa tidiga studieår i Stockholm, jämför exempelvis det porträttfotografi av Axel Lindahl som återges på sid. 194 i Karl Nordström, konstnärernas konstnär (2014). Ett par andra porträtt är intressanta som jämförelsematerial. Nordströms eget tecknade porträtt av den 21 december 1876 (SPA 1949:171) - närmast en rätt amatörmässig karikatyr av honom själv som elev på Konstakademien - måste vara ungefär samtidigt och överensstämmer med avseende på frisyr och skägg. Redan Christian Kroghs porträtt av Nordström i Grèz 1882 visar honom kortklippt och Richard Bergs porträtt av 1885 (SPA 1960:200) visar honom flera år äldre, med något mindre hår på hjässan. - - - Karl Nordström utförde relativt få porträtt, de som finns föreställer framförallt hans närmaste.

Paris, Gustave Pellet, 1901. 4to. 26,5 x 19 cms. [iv] + 104 pp. With 20 original engravings (16 in colour including the one on front wrapper, and some in the text), each engraving with an additional proof. 40 illustrations in text, engraved in wood by Lemoine. Text in French. No 56 of only 130 copies, printed on heavy vélin d'Arches paper, with an extra suite of proofs in black of each engraving. Bound with wrappers in full red morocco richly gilt, inner gilt dentelles, top edge gilt, else uncut, marbled endpapers (Gustaf Hedberg, Stockholm). Provenance: [Frötuna manor, Uppland, Sweden], the book collection of Count Oscar Bernadotte af Wisborg (1890-1977), grandson of king Oscar II, or possibly his wife Marianne, née De Geer af Leufsta (1921-2018). The most sought-after luxury book with illustrations by Louis Legrand, French artist of the "Belle époque", whose art is often compared to that of Toulouse-Lautrec (also published by Pellet). Legrand's prints "especially provide a sense of decadence; they have been compared to those of Henri de Toulouse-Lautrec, though his drawings of the Moulin Rouge, the can-can dance and the young women of Montmartre preceded Toulouse-Lautrec's paintings of similar scenes. He made over three hundred prints of the night life of Paris. They demonstrate 'his remarkable powers of observation and are executed with great skill, delicacy, and an ironic sense of humor that pervades them all". - - - Mahe, Bibliographie des livres de luxe de 1900 à 1928, III, 202.

Kolteckning på papper, spår av rödkrita. 42,5 × 65 cm. Ny förgylld ram, syrafri passepartout med målade ramlinjer. Proveniens: Christoffer Eichhorn (nr 1299) | Emil Hultmark | Carl David Moselius. Litteratur: Carl David Moselius, Louis Masreliez (1923), s. 77-78 & 211 (nr 17), avbildad s. 77. Moselius upptar teckningen som nr 17 i sin förteckning över ett urval (89 st.) av Masreliez' fria kompositioner, av vilka endast 5 anges vara i privat ägo. "Mellan palmer står Apollo med lyran, pekande på den bundne Marsyas, som flås av satyrer, t.h. grupp av nymfer, dryad och flodgud." Utställd: Stockholm, Nationalmuseum, Louis Masreliez, februari-mars 1949, kat. nr 29. Dessa fria kompositioner, som till större delen stamma från Masreliez' rikaste år, höra till det yppersta i hans produktion, ja, i vår svenska konst överhuvud och äga, jämte sitt stora och omedelbara skönhetsvärde, även ett mänskligt uttrycks­värde av rang", skriver Moselius. Han daterar Apollo och Marsyas till början av 1770-talet: "Även från de första åren i Italien, från Bologna-perioden m.a.o., har Masreliez lämnat efter sig ett tillräckligt stort antal teckningar, för att vi utan alltför stor svårighet skola kunna rekonstruera gången av hans utveckling. Formen blir under dessa år fastare och mera genomarbetad, stilen fylligare, tyngre och mer plastisk. Den franska karaktären får dessutom vika för en alltmera italiensk hållning. Det är uppenbart att Carraccierna, med sin på anatomisk kunskap rika konst, väsentligt stimulerat Masreliez' intresse för och studium av den nakna människogestalten. Strax från början av 1770-talet stammar Apollo och Marsyas, som redan äger den nya tonen, men ännu bevarat en viss ungdomlig vekhet och grace.

Blyertsteckning. 32 × 39 cm. Osignerad. Dateringen i bläck a tergo. Inramad. Proveniens: Jean Bolinder (1813-1899), hans auktion, Bukowskis, 16-17 maj 1899. Där inköpt av Ludvig Broomé, därefter i arv till civilingenjör Gösta Broomé, Stockholm. (Hans samling av Linnerhielmbilder ställdes till Örjan Lindbergers förfogande för en uppsats om Linnerhielms naturskildring i Ord och Bild 1939 och omnämns på s. 454.) I Stockholms stadsmuseum finns Johan Sevenboms version av ungefär samma motiv, drygt 20 år tidigare (1765).

Olja på duk, fäst på pannå. 39,5 × 31 cm. Osignerad. Inramad. Tidigare odokumenterat porträtt ur konstnärens kvarlåtenskap. Den intensiva självporträtt-posen är omisskännlig. Sällsam är bildens ljusa men samtidigt melankoliska stämning. I sin artikel om Lybeck i Svenskt konstnärslexikon talar Emmy Melin om den stränghet och det asketiska allvar som kännetecknade hans måleri, en motpol till hans dramatiskt friare teckningskonst. Lybeck såg sig själv framför allt som målare och gladde sig föga åt att räknas till Sveriges främsta tecknare. Men det är framför allt så han är känd idag, och som en av våra mest framstående bokkonstnärer. Till de mest kända uppdragen hör illustrationerna till Boccaccio (Decamerone, 1918-1922) och Selma Lagerlöf (Nils Holgerssons underbara resa, 1931). - - - Bertil Lybeck var notoriskt dålig på att signera och datera sina målningar. Färgskalan och stilen i detta odaterade självporträtt tyder på att det kan vara utfört under hans studieår på Camberwell School of Arts and Crafts i London 1905-08. Mindre troligt - på grund av dess höga kvalitet - är att det rör sig om det självporträtt i olja som Lybeck målade redan före Englandsvistelsen och som utställdes på minnesutställningen 1952. (Det porträttet inleder katalogens avdelning med måleri som nr 182 med avbildas inte.) - - - Lybeck var 1920-1924 gift med Siri Derkert och tillsammans fick de döttrarna Liv och Sara. Man behövde dock inte som Derkert vara frånskild från Lybeck för att få uppleva hans svåra sidor. I sin memoarbok Mitt livs lapptäcke skildrar konstnärinnan Lena Börjeson sina Parisår på 1910- och 20-talen och konstnärshuset "Maison Watteau", där Lybeck hyrde en ateljé. Hennes kapitel om deras vänskap ger en fin och inträngande karakteristik av den lynnige och krävande Lybeck, som konstnär lika arbetshämmad som begåvad.

Olja på duk. Signerad: "Blommér px 1842". 30 × 24,5 cm. Gammal påskrift a tergo: "Porträtt af Gustaf Daniel Eurenius, 24 år gammal, måladt af hans kamrat på målarakademien Blommér 1842". Förgylld originalram (med dekor av blommor). / Proveniens: Föremålets son, fil. dr. Axel Gustaf Julius Eurenius (1847-1927), senare hos Elsa Eurenius, Björnvägen 12, Lidingö (1967). / Utställd: Stockholm, Kungl. Akademien för de fria konsterna, 1843 (troligen ett av de tre "portraiter" som utställdes av Blommér det året). / Litteratur: Gustave Thomæus, Nils Jakob Blommér (1922), s. 19 (avbildad, fig. 11) & s. 75 (nr 31 i verkförteckningen). / Arkiv: Registrerad och fotograferad av Svenska Porträttarkivet, Nationalmuseum (2 juni 1967) med inventarienummer 1967:271. Gustaf Daniel Eurenius tillhörde den skånska grenen av en vittförgrenad, ursprungligen ångermanländsk släkt. Hans far Carl Abraham Eurenius (1778-1848) var född i Jämtland och var på mödernet släkt med den berömde lunda­orientalisten Matthias Norberg, född i Nätra i Ångermanland. - - - Vännerna Blommér och Eurenius hade påbörjat sina konststudier för Magnus Körner i Lund. Båda var talangfulla; Blommér fick tidigt porträttbeställningar och Eurenius tecknade och litograferade bland annat skånska folktyper, marknadsscener och karikatyrer av professorerna. De två kom ungefär samtidigt till Stockholm och Konstakademien i slutet av 1830-talet. Detta vackra kamrat­porträtt är från den tiden. - - - De unga konstnärerna var nästan jämnåriga, här 26 respektive 24 år gamla. Blommér visar att han utvecklats till en framstående porträttmålare: "Under 1842 och 1843 tillkommo flere porträtt, av vilka de flesta visa en betydligt ledigare penselföring än de föregående. Ett präktigt sådant föreställer Blommérs akademikamrat, sedermera godsägare G. D. Eurenius. Det något torra och kantiga, som eljest märkes i Blommérs tidigare porträtt, är borta, och det vackert tecknade huvudet framträder mjukt mot bakgrundens varmt bruna ton" (Thomæus). Ytterligare ett år senare (1844) målade Blommér det enastående stora porträttet av Portugals attaché Loureiro med sin sexårigadotter Anna (Gripsholm). - - - Men bådas konstnärsbanor blev korta. Eurenius lämnade konsten redan kort efter akademitiden och övergick på familjens önskan till lantbruk. Hans strängt religiösa hustru skall ha ansett måleri för synd och fått hans arbeten brända. Blommér gick bort endast 36 år gammal i Italien - nygift - i sviterna av lunginflammation. Han har förblivit ett av de främsta namnen i svenskt romantiskt måleri, känd inte minst för Älvdansen (1850, Nationalmuseum). Han ligger begravd i Cestius­pyramidens skugga på protestantiska kyrkogården i Rom.

Porträttbyst i brons, utförd 1930. Sockel i kalksten. Utan signatur eller gjutarmärke på den synliga delen. Höjd 31 cm, 44 cm med sockel. Proveniens: Familjen Simonsson till 2023 (Bukowskis). Skulpturen är utförd i Stockholm under Sjögrens tid som lärare på Konstakademien; exemplaret anges i en utställningskatalog från 1935 tillhöra fru Ingrid Simonsson och ställdes senare ut på Sjögrens minnesutställning 1975. Ett bronsexemplar ägdes också av Conrad Pineus (1872-1945) och visades på utställningen av hans konstsamling på Konstakademien 1944 (nr 246 i katalogen). Det är dock inte upptaget i den omfångsrika katalogen över samlingen från 1940, som bl. a. innehöll en stor samling målningar av Simonsson. Simonsson själv gick bort sensommaren 1938 och ägde troligen det exemplar i gips som också fanns i familjen tills nyligen. Ett exemplar i terracotta finns i Borås konstmuseum. - - - Utställd & avbildad (detta exemplar): Birger Simonsson [&] Nils Sjögren. Konstakademien, Stockholm, november 1935, nr 169 i katalogen, avbildad helsida sid. 23. / Nils Sjögren. Minnesutställning. Konstakademien, Stockholm, 4-26 oktober 1975, avbildad helsida sid. [52], daterad 1930. Sjögrens porträtt av målaren Birger Simonsson är ett verkligt fint vänporträtt och fångar mycket av föremålets inte helt lätta karaktär - Simonsson var intelligent, stridbar och kvick, men samtidigt "överkänslig, ömtålig, ytterst sårbar" för att citera Pär Lagerkvist. Sjögren och Simonsson var vid denna tid lärare på Konsthögskolan i skulptur respektive måleri och blev samtidigt oskiljaktiga utställningskamrater, bl. a. med en vandringsutställning i Västsverige 1933-34 (Borås, Göteborg, Halmstad) samt på Konstakademien 1935. - - - Nils Sjögren hör till våra allra mest framstående skulptörer men är ändå relativt okänd, trots att han hade många stora offentliga uppdrag. Förklaringen torde vara att han till skillnad från många andra undvek att stöpa sin oeuvre i en tydlig stil, ett dekorativt manér som hade kunnat stärka hans varumärke och ge honom den breda popularitet som skapas av omedelbar igenkänning. Hans skolning var klassisk och delvis fransk (studier för Bourdelle och Christian Eriksson), och som betraktare måste man imponeras av hans människoskildringar, som är av enastående kvalitet och uttrycksfullhet, lågmälda och samtidigt kraftfulla. Det här huvudet är utfört 1930, dvs samtidigt som Sjögren arbetade med sin välkända helfigurskulptur i Uppsala av polarforskaren Finn Malmgren, som stupat 1928 under Umberto Nobiles nordpolsexpedition med luftskeppet Italia. - - - Utöver stora offentliga skulpturer, däribland torgbrunnar i Kalmar, Skara, Borås, Enköping och Malmö, har Sjögren även gjort en del dekorativa arbeten. Ett av dem uppmärksammades ganska nyligen, nämligen ett av dörrhandtagen till Stadsbiblioteket i Stockholm, föreställande Eva, som försvann vid en stöld 1975 och återbördades till biblioteket 2021. Ärendet figurerade både i Antikrundan och i pressen, och fick en extra knorr sedan fastighetskontoret gav upphittaren en reklamkaffekopp i hittelön trots att skulpturen värderats till en kvarts miljon. - - - Bohuslänningen Birger Simonsson (1883-1938) hörde till modernismens introduktörer i Sverige. Efter studier hos Matisse tog han tillsammans med bl. a. Grünewald och Leander Engström initiativ till konstnärsgruppen De unga, som 1909-1911 begick de utställningar på Hallins konsthandel i Stockholm som utgjorde modernismens intåg i svensk konst. Simonsson förknippas ofta med sin vän Gösta Sandels, med vilken han var bosatt i Kungälv några år på 1910-talet.

Olja på duk. Signerad "I A Hallgren". Odaterad, c. 1840. 70 × 55 cm. I handbokslitteraturen benämns Hallgren "yrkesmålare i Stockholm" och "målarmästare". Han hade studerat vid Konstakademien och belönats med såväl jeton i antikskolan (1835) som de Ribbingska och Meijerska medaljerna, och ställde ut på Akademiens utställningar 1838, 1840 och 1843. Hallgren identifieras inte med någon yrkestitel i katalogerna, utan med sin adress: Nybrogatan n:o 18 resp. Nybrohamnen n:o 24. Han fick 1843 den unge Bengt Nordenberg till gesäll, och ledde honom vidare på konstens bana med en rekommendation till Konstakademiens elemantarskola. - - - Att stöta på en av Hallgrens stafflimålningar hör inte till vanligheterna, och upplevelsen är en smula överrumplande. Både föreliggande stora duk och ett porträtt av G. H. von Görtz i Sörmlands museum (1835) är verkliga uppvisningar i finmåleri, och man påminns om belöningarna som Hallgren erhöll under sin elevtid. Man förstår att han i yngre år aspirerade på en glansfullare bana än dekorationsmålarens, och använde akademiutställningarna som ett forum för att visa vad han var kapabel till. Hans styrka tycks ha varit utförandet snarare än nyskapandet av motiv, och han ställde inledningsvis ut kopior efter van der Neer (en av de holländare som kopierats mest), Wouverman, Carlo Dolce och Rembrandt. Men strax var alla hans bidrag "original" eller "efter naturen", och rentav porträtt. Ett bidrag till utställningen 1840 väcker särskilt intresse med tanke på föreliggande målning, "Skol-gosse läsande sin lexa", som att döma av katalogtexten var en serie målningar, "original-etyder efter naturen målade i olja". - - - Den här målningen är ett uppvisningsnummer på flera sätt. Formatet är anmärkningsvärt stort och detaljmåleriet ambitiöst. Ett ytterligare moment när det gällde att spänna bågen var att mäta sig med äldre konst eller låna dess motiv, och här ges omedelbara associationer till de underbara målningar av Chardin som föreställer barn som bygger korthus eller snurrar på snurror. Eller kanske var förebilden någon av Pehr Krafft den äldres barnmålningar, t. ex. den från 1783 som föreställer hans egna barn i en liknade scen? Hallgren låter till och med en gustaviansk stolsrygg framskymta bakom pojken. Men målningen är ändå väldigt litet rokoko och mycket 1800-tal, om än utan genremåleriets sentimentala inslag. Korthuset är ett ambitiöst projekt med duktigt många bitar, och scenen är inte bara rörande eller lekfull. Det är något nyttigt och bokstavligen nybyggaraktigt i pojkens pyssel. Inte alltför långt ifrån hans kammare pustade ångbåtar och surrade telegraftrådar, och järnvägen låg bara tio år i framtiden.

Olja på pannå, stämplad Paris a tergo. Signerad: "W Feron". 55 × 37,8 cm. Pannån ngt buktande. Odaterad, men utförd i Frankrike på 1880-talet. Proveniens: I konstnärens familj till 2009. Tidigare odokumenterad. När det gäller 1800-talets måleri är det ofta studier och skisser vi finner levande och friska idag, snarare än det tillrättalagda ateljémåleriet. Studierna har inte varit avsedda för publikens blickar och har sällan tillåtits överleva. Men när de bevarats är det ofta där vi kommer konstnären och hans upplevelse som närmast. Det gäller i hög grad denna fina friluftsstudie från norra Frankrike, som förblivit i konstnärens familj tills helt nyligen och bär små spikhål i hörnen efter att ha varit uppsatt i hans ateljé. - - - William Féron var född i Stockholm av en nordfransk släkt som inflyttat till Sverige 1818. Han studerade på Konstakademien i slutet av 1870-talet och reste därefter till Frankrike där han ingick i den svenska konstnärskolonin i Paris. - - - Frånsett en Italienresa med Carl Skånberg 1882 tillbringade Féron större delen av 1880-talet i Frankrike, och förlade ofta sina målarutflykter till Normandie. Sommaren 1881 bildade han exempelvis en målarkoloni i Lyons-la-Forêt tillsammans med Karl Nordström, Allan Österlind och Robert Thegerström. Féron själv arbetade senare under sommaren i Saint-Jouin ute vid kusten. - - - Féron ägnade sig i Frankrike framför allt åt friluftsmåleri "i anslutning till italienaren Giuseppe de Nitti's av impressionismen ytterligt påverkade stil" (Gösta Lilja). Han anslöt sig 1885 till opponentrörelsen mot Konstakademien och deltog samma år i opponenternas utställning i Stockholm med en lyrisk stämningsbild, 'Ung flicka i trädgården'. Den inköptes 1894 till Nationalmuseum, men då var konstnären redan borta. Han hade kort dessförinnan tagit sitt liv, endast 35 år gammal.

Olja på duk. Signerad: "Sandberg". Skrivet a tergo på en etikett: "B. E. Fogelberg sign. Sandberg". 27,5 × 22,5 cm. Förgylld originalram. Proveniens: Troligen i konstnärens ägo till åtminstone 1831. | C. F. Lindberg, Stockholm 1898. Arkiv: Svenska porträttarkivet, Nationalmuseum, 1937:1909. Utställd: Stockholm, Konstakademien 1822 (troligen). Konsthistorien rymmer många ungdomliga opponentrörelser. En sådan ägde rum på 1810-talet då Johan Gustaf Sandberg, Bengt Erland Fogelberg och Johan von Breda gjorde uppror mot de gammalmodiga undervisningsmetoderna på Konstakademien genom att 1814 bilda Sällskapet för konststudium och anordna en fri modellskola. I detta betydelsefulla vänporträtt möts två av rörelsens huvudpersoner, skulptören Fogelberg porträtterad av målaren Sandberg. Det är ett intensivt ungdomsporträtt av Fogelberg som utfördes innan han 1820 lämnade Sverige för att efter ett år i Paris bosätta sig i Italien. Vid denna tid bodde vännerna i samma hus på Norrmalm, f.ö. samma byggnad där Per Henrik Lings undervisningsanstalt för gymnastik och fäktningskonst var belägen (Jens Lorenz Beeken, Dagbog, paa en Reise i Sverrig [1818], Kjøbenhavn 1820, sid. 79). I Statens porträttsamling på Gripsholm finns en mindre replik av porträttet, daterad 1831 (23 × 18 cm. Gripsholm nr 1975. Mauritz Beijerstein, Johan Gustaf Sandberg 1782-1854 (1928), kat. nr 111). Den torde ha varit förlaga till Sandbergs porträtt av Fogelberg i planschverket Galleri af utmärkta svenska lärde, vitterhetsidkare och konstnärer från Gustaf I:s tid till närvarande tid (Stockholm [1835]-42). (Porträttlitografin av Fogelberg, nr 94, är daterad 1840 och uppges i texten felaktigt vara utförd efter ett original av Södermark. Misstaget beror antagligen på att just Södermarks porträtt följer som nr 95.) Sandberg diskuterar projektet och nämner föreliggande porträtt i ett brev till Fogelberg redan 1827: "Jag håller nu på att måla mina samtida skickligaste artister, musici och lärda i samma format som det portrait [av dig] jag målade innan du reste. Forsell har i tanke att gravera dem". (Citerat efter Beijerstein sid. 103.) - - - De tre upprorsmännen framträder även i ett välkänt grupporträtt av Sandberg från 1815, hans finaste arbete i genren. Tavlan utstrålar "förtätad stämning av Sturm und Drang" (Sven Erik Noreen i Svenskt konstnärslexikon, 5 (1967), sid. 34) och föreställer de sammansvurna inbegripna i ett allvarligt samtal, förenade likt grekiska krigare emot etablissemangets tyranni. - - - Fogelberg hör till Göteborgs stora söner; han föddes i staden och efter sin bortgång i Trieste åtefördes hans stoft till Göteborg, där han 1862 begravdes på Östra kyrkogården.

Paris, Maeght editeur, 1950. 23,5 x 34 cm. Med 5 etsningar. Textens 11 anfanger också utformade av Braque. Nr 75 av 100 exemplar. Tryckt på papier d'Auvergne. Kolofonen (belägen i bokens början) signerad av konstnären i blyerts: "G Braque". Den oskurna inlagan i falsade ark i förlagets pergamentband med målad titeltext på frampärmen. I ett ytterst svagt nött skjutfodral. Proveniens: Georg Svensson (1904-1998), framstående samlare av konstnärligt illustrerade böcker; sjuttioårsgåva av honom 1987 till vännen och kollegan Gerard Bonnier (1917-1987). Med den senares exlibris, en etsning av Bertil Bull Hedlund föreställande basaren på Norrbro. Medan exemplaret ännu var i Georg Svenssons ägo ställdes det ut på "Hundra illustrerade böcker ur en privatsamling" (Kungl. Biblioteket 1980), nr 37 i katalogen: "Den tibetanske 1000-talsmystikerns sånger, nyöversatta till franska, illustrerades av Braque med fem etsningar, som varierar ett av konstnären älskat tema, den flygande fågeln. Braque gjorde också dekoren till den ganska originella typografin." Dora Vallier, Braque, 63. The Artist & the Book, 36. Castleman, Century of Artists Books, s. 116. Jetsun Milarepa (ca 1052-1135) var en av Tibets mest kända yogier och poeter, och betydelsefull inom Kagyu-skolan inom tibetansk buddhism.